Fotboll + politik = sant

Franklin FoerFotboll förklarar världenOrdfrontÖvers: Henrik GundenäsÅke JönssonFotbollHistoriska Media

Övrigt2006-06-05 11:44
Idrott och politik hänger inte ihop. Så låter en av nutidens klyschor.
Men om man med politik menar samhällets uppbyggnad och utveckling så hänger de garanterat ihop. Förändras samhället förändras fotbollen.
Tidsandan kan utläsas i spelet och i nöjesindustrin det skapat. En europeisk mästarcup hade exempelvis varit omöjlig utan billiga transportmedel och det enorma medieutbudet.
Allt det här blir tydligt när man läser två nyutkomna böcker om världens största sport: Journalisten Franklin Foers reportagesamling Fotboll förklarar världen och idrottsforskaren Åke Jönssons Fotboll.

Jönssons bok är en populärhistorisk skildring av den moderna fotbollens födelse i och runt London. Det fanns liknande bollspel runt om i världen ofta brutala varianter som påminde mer om slagsmål där det gällde att föra en boll till en viss plats med vilka medel som helst men av någon anledning var det i 1800-talets England som allmänna regler infördes och intresset för fotboll sköt i höjden.
Jönsson pekar på industrialismens roll. Folk flyttade in till städerna och fick, tack vare sociala reformer, mer fritid. Dessutom sades fotbollen öka arbetarnas kroppsliga hälsa och hålla dem från pubarna.
Fotboll är en detaljerad och rak skildring av pionjärårens cuper, regeldiskussioner och förbundsbråk, av storlagens och seriesystemets framväxt. Ibland underhållande när anekdoterna duggar tätt men oftast upprapande och en smula segt.

Fotbollen förklarar världen är ett tappert försök att visa hur världens populäraste sport kan förklara och förtydliga 2000-talets samhälle. I synnerhet det mångfacetterade fenomenet globalisering. Den amerikanske journalisten Franklin Foer använder termen lite slarvigt, men syftar på gränsöverskridningar, kapitalism, storföretag och multikulturalism.
Dagens fotboll är allt det.
I alla fall i de europeiska elitklubbarna. Där samsas nationaliteter som i ett bolltrillande FN. I ett reportage från Ukraina träffar Foer nigerianen Edward Anyamkyegh, en av alla dessa kringflackande fotbollsspelare som spelar för det lag som skriver ut den största lönechecken. Kapitalet är internationellt.
En stor, alltför stor, del av boken ägnas åt huliganerna. Chelseafans som går bärsärkagång med järnrör i London, protestantiska skottar som hatar katolska Celtic samt antisemitiska ungrare och serbiska fascister.

I bokens första och bästa reportage Så förklarar fotboll gangsterväldet berättar Foer historien om Zeljko Raznatovic, mer känd som Arkan, en av de största förbrytarna i kriget i forna Jugoslavien. Arkan styrde fotbollsklubben Röda Stjärnans fanklubb Delije; en plantskola för de serbiska paramilitära styrkor som massakrerade muslimer under kriget.

Foer vill visa att globaliseringen inte alls utjämnar kulturella särdrag, som kritikerna menar. Nationalismen finns ju kvar. Och, skriver han, allt är väl så länge acceptansen finns.
Som alternativ till den serbiska nationalismen (när Foer går igång med sitt tal om dess inneboende ondska låter han som George W Bush) sätter han den spanska, eller snarare katalanska, ligaklubben Barcelonas mysiga variant. Under Francos tid vid makten var Barcelonas matcher den enda chansen för katalanerna att protestera mot diktatorn och hans favoritklubb Real Madrid.
Franklin Foer är en skicklig skribent. Hans passion för fotboll är enorm, analyserna ofta skarpa och tänkvärda. Tyvärr har han en tendens att styra läsaren, vilket inte skulle vara så irriterande om jag förstått vart han ville leda mig.

Jag anar hans ideologiska hållning i bakgrunden, men förutom att koppla samman Israelkritik med antisemitism sid-
steppar han ständigt undan. Fotboll förklarar världen har starka beståndsdelar, men är sämre hopbunden.
Som ett lag utan en mittfältsmotor.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om