Foto i fokus under 40 år
Jag var femton år när jag lämnade in min första rulle på framkallning. Fotografen erbjöd mig jobb och jag tänkte att jag väl skulle kunna pröva på fotograferandet på riktigt. Över sommaren i alla fall.
Den, för äldre Trosabor, välkände fotografen Kalle Anell, lyckades få femtonårige Stig biten.
I dag är han 70 år och har arbetat heltid som fotograf i mer än fyrtio års tid.
Jag blev Kalles sista lärling och när han drog sig tillbaka tog jag och min fru Lillian över hans fotoateljé här i Trosa.
Några planer på att pensionera sig har inte Stig.
I alla fall inte än på ett tag.
Jag är väl egentligen alldeles för gammal för att fortfarande hålla på, men det är så fasligt kul så jag kör tills det inte är roligt längre.
Redan tidigt specialiserade sig Stig på porträttfotografering, men han har även arbetat som pressfotograf i perioder.
Men att plåta barn och brudpar lockar mig mer än att vara ute och ta bilder på trafikolyckor och sådant.
Fotograferande av barn kan var nog så äventyrligt.
Fotograf Larsson har nämligen lite egna knep som han tar till för att få barn att slappna av.
Man får leka fram bilderna, kasta boll med dem eller låtsas att man ramlar ner från en pall eller bränner sig på en lampa. Då brukar de flesta börja skratta, avslöjar han.
Ledighet är ett relativt okänt begrepp för Stig Larsson.
Speciellt på vårkanten när många passar på att växla ringar.
På ett bröllop, liksom på bröllopsbilden, är det ofta bruden som hamnar i blickfånget.
Det är som på krogen egentligen. Ägnar sig servitrisen eller servitören bara åt den ena i sällskapet blir det ingen vidare dricks. Även i mitt yrke gäller det att få alla att trivas så bra som möjligt, då blir alla glada och bilderna bra.
En gång räddade han en bröllopsbild som var på väg att bli lite speciell.
Brudgummen hade med sig både en vit och en svart väst. När de bytt om upptäckte jag att han satt på sig den svarta, en sådan man har på begravningar. Då gällde det att lite försiktigt föreslå att han skulle byta till den andra.
Stigs närmaste projekt är att lära sig hur den nyinköpta digitalkameran fungerar.
Det är stor skillnad när man är van med film, men det ska bli spännande. Jag minns när Instamatic-kameran kom 1964, det var en lika stor grej som digitalkamerornas intåg idag.
Fast, tillägger han med ett skratt, Instamatic-kameran kostade bara 27 kronor.
Så jobbar vi med nyheter