Frågan om pensionernas värdesäkring

Även denna gång fick pensionärerna se sig svikna vid årets budgetförhandlingar. Det är nästan så man anar ett mönster. Genom att år efter år inte kompensera pensionärerna för de allmänna kostnadsökningarna urholkas pensionernas köpkraft. Årets uppgörelse var ytterligare ett bevis för den nedskärningspolitik riktad mot pensionärerna som bedrivs av socialdemokraterna och samarbetspartierna. Den borgerliga alliansen tiger och samtycker.
Utöver den tioprocentiga neddragningen av ATP som genomfördes av Ingvar Carlsson och Carl Bildt med löftet om återställande när statsfinanserna sanerats, kan vi också lägga till de årliga försämringar som alltsedan början av nittiotalet drabbat pensionärerna med cirka ett par procent per år.
Med den här uppenbarligen medvetna politiken har pensionernas värde under de senaste cirka femton åren sänkts med uppemot 40 procent. Pengar ur statsbudgeten till sänkning av arvs-, förmögenhets- och gåvoskatterna har det däremot funnits gott om, till pensionerna har funnits intet.
Vari ligger den demokratiska legitimiteten att företrädare för tre partier stänger in sig i ett slutet rum och gör upp om pensionerna över huvudet på pensionärerna? Med denna teknik sätter man över en miljon människor under förmynderi över vilka de inte har det minsta inflytande. Några protokoll över förhandlingarna redovisas inte heller.

Att frånta en så stor grupp i samhället möjligheten till att få vara med och förhandla om sina egna villkor är skrämmande. Menar man någonting med devisen en trygg ålderdom är det hög tid att pensionärernas pensioner räknas upp, så att de håller jämna steg med inflationen och den allmänna standardutvecklingen. Det är ett demokratiskt renlevnadskrav!
Dagens dolda förmynderi över pensionärerna måste få ett slut, då det är ovärdigt ett demokratiskt rättssamhälle och synnerligen både förödande och förnedrande för en miljon pensionärer.
Rolf Dahlén (v)