Framgång eller rundgång
Kriminalvårdens bekymmer är många, säkerheten är ett problem, överbeläggningen en annan och återfallsfrekvensen ytterligare ett. Var tredje som döms för brott återfaller inom tre år.
Det är ett fullt rimligt antagande att säkrare anstalter ger bättre förutsättningar för mer effektiv kriminalvård. För det handlar ju inte bara om att hålla folk instängda, utan om att kunna ge de intagna förutsättningar för att klara sig i samhället i framtiden utan att återfalla till brottslighet. När antalet återfall minskar blir samhället både säkrare och tryggare. Därför efterlyser centermotionen såväl mjuka som hårda tag. Det kan låta motsägelsefullt, men är det inte.
Det behövs hårda tag för att komma åt dem som fortsätter att utöva och styra kriminell verksamhet inifrån anstalterna, att sätta stopp för rymningarna och öka säkerheten för personalen. Till detta kommer också det ytterst angelägna arbetet att rensa anstalterna från alkohol och narkotika, kopplingen mellan missbruk och brottslighet är som bekant tydlig.
Men det behövs också en mer individinriktad kriminalvård och följaktligen förstärkta resurser till rehabilitering, utbildning och vård. Det kräver individfokus längs hela linjen, på anstalterna och i frivården. Inte minst har frivilligorganisationerna ett kunnande och en kompetens att använda sig av.
Varje enskild lyckad åtgärd är en framgång, varje misslyckande en förvärrad rundgång i rättssystemen. Med en justiteminister som byter åsikt när det mediala trycket så föreskriver är det bra att andra visar vägen mot en förstärkt svensk kriminalvård.
Så jobbar vi med nyheter