Från fårens ö till läderhantverk
Från Darfield på Nya Zeelands sydö till folkhögskola i Nyköping är steget långt. Louise Clarkson har tagit en paus för att tänka efter vad hon vill göra efter gymnasiet.
Så istället satsade hon på läderkursen vid Nyköpings folkhögskola. Där är hon snart klar med andra terminen och reser hem efter nyår.
Nu vet jag vad jag vill göra, säger hon. Jag ska studera konst, olika tekniker för detta, hur man trycker, målning och sådant under fyra år vid universitetet hemma. Därefter ska jag specialisera mig.
En anledning till vistelsen i Sverige är att mamma kommer härifrån och att Louisedärmed får tillfälle att förbättra svenska språket. Louise bor hos mammans bästa vän.
Jag kommer ihåg när jag kom hit i januari förra vintern, huttrar hon. Det var kallt och mörkt. Hemma brukar vi dricka glögg och äta pepparkakor på sommaren, alltså i december. Mamma försöker hålla på traditionerna.
I Nya Zeeland är det sommar nu.
Varför det blev just en kurs i läderhantverk är hon lite svävande om.
Men jag tycker om att göra saker med mina händer. Det är en kul grej.
I dagsläget tror hon inte att hon kommer att få användning av kursen.
Möjligen längre fram.
Louise tycker att det är spännande att vara ensam så långt bort hemifrån.
Men man vet inte vad man ska göra när man är ensam.
I Nya Zeeland finns inte folkhögskolor på samma sätt som i Sverige.
Det finns skillnader också i gymnasieskolan. Vi får ta med oss mat och man har skoluniform ända upp i gymnasiet. Jag tycker det är bra med skoluniform. Man behöver inte tävla med andra med sina kläder. Det tråkiga är att man inte kan visa sin personlighet.
Hon gillar att studera i Sverige. Det är avslappnat och hon får jobba i sin egen takt. Först har hon lärt sig grunderna i läderarbete och sedan får hon använda sin fantasi.
Någon koppling mellan läderhantverk och Nya Zeelands får gör hon inte.
Men vi har väldigt många får, 40 miljoner, men jag hade inget med dem att göra, så jag såg det inte riktigt så.
Fritiden på Nya Zeeland är som fritiden i Sverige, kompisar och familj, vara ute på stan och titta på film.
Louise har lite vänliga synpunkter på svenskarna.
Det är lite svårt att få kontakt med svenskar. De är vänliga men det tar tid att lära känna dem, så i början kände jag mig ensam. Människor är mer öppna i Nya Zeeland.
Läderkursens deltagare har väldigt varierande åldrar.
Om jag skulle välja igen skulle jag nog gå på gymnasieskola. Jag har en kompis från Nya Zeeland på Tessin som har lättare att träffa kompisar i sin egen ålder.
Så jobbar vi med nyheter