Från grundmurat till rykande ruin

I dag ska han stå i riksdagen och debattera Sveriges framtid. Samtidigt handlar allt annat om hans egen. I går erkände hans assistent att S-ledaren kände till att det var emot regelverket när han skickade in sin senaste begäran om ersättning för sin och sambons hyra (di.se 11/10).
Ett förtroende byggs via många komponenter som samverkar. Förtroenden som rubbas börjar därför snabbt att svaja. Om en sten sedan faller från ett grundmurat förtroende, lossnar snart allt fler. Då är partimiljön allt annat än en social demokrati.
Håkan Juholt såldes in till rörelsen som en vänsterprofilerad ledare – och möttes av längtande suckar. Om vi får tro det som har läckt ut från partihögkvarteret har han sedan tagit strid mot fler av partiets heliga kor än vad Mona Sahlin ens vågade.
Med ett försiktigt ja till Rut-avdrag och förslag till reträtt från såväl höjt a-kassetak som omfattande återställare av sjukförsäkringen, har Håkan Juholt skaffat sig nya motståndare. För bara ett halvår sedan satt de och applåderade inför tv-kamerorna vid hans tillträde. Nu lyfter de inte ett finger för att stötta honom.
Utåt har Socialdemokraternas svajighet förött än mer av det förtroendekapital som partiet har haft som det forna statsbärande partiet. Listan över S-ledarens tveksamma styrningar under 2011 – allt från tafflig Libyenpolitik till bråkig intern budgetprocess – stärker sannerligen inte hans aktier.
Partiet har annars uppskattat hans jovialiska framtoning, en trevligare men mindre slug Göran Persson. Men Juholts sakpolitiska ledarskap genererar fler fiender än vänner. De egna ekonomiska struligheterna är förödande. Det är inte den järnkoll som kärnväljarna kräver av sin partiledare.
Kritikerna som hävdar att en kvinna, läs Mona Sahlin, aldrig hade fått det andrum som nu Juholt trots allt fått, har sannolikt rätt. Partiets uttalade feminism till trots.
Har då Socialdemokraterna kraft nog att sätta Håkan Juholt i en roddbåt mot solnedgången, bara ett halvår efter det att Mona Sahlin skickats samma väg? Nej, det är tveksamt. Möjligen om det öppnar för en inseglande Pär Nuder, på nåder.
Olof Jonmyren