Från Kraft till ångestsvacka i Nyköping
Det som har varit säsongens NH-mål när Jimmie Kraft snodde pucken i boxplay, trampade in och lade in 13 med en dubbelfattad Foppa är nu nervöst och stirrigt.
Ångest och tveksamhet är bara förnamnet.
Isen i trånga kulturladan Björkängshallen är grådaskig. Tom blick är bara förnamnet hos tidigare frustande NH-forwards. De gapande läktarna fulländar metaforen.
Givetvis minns alla den vid det här laget bänkade backen Mattias Gudmundssons dubbelchans. Och när återvändaren Peter Danielsson stormade fri mot det lag som ratade honom var det killerinstinkt
i blicken hos honom men viljan var större än kunnandet.
Då var Jimmie Kraft och Johan Ånelöf närmare det där fjärde målet knappa två minuter efter det att kaffet var nedsköljt med kommentarer från ärrat Huddingefolk om att deras lag minsann skulle vända.
Så rätt de fick. Men inte hade man anat att det bara skulle ta nio minuter med tanke på så tama avsluten var under första perioden.
Visserligen återfick NH-spelarna färgen i ansiktena. Knut Henrik Spets straff till 44 var hänsynslöst bastant med tanke på det prekära läget.
Men så har vi det här med Karlunden och möten med NH. Huddingekaptenen förstärkte en lätt tripping och mot slutet av den där NH-utvisningen studsade pucken Huddinges väg. Det brukar Karlundens puckar göra här. När DK vann sju tekningar i rad satt jag och de där Huddingefunktionärerna och funderade på hur NH kunde skeppa iväg honom för nio mils pendlings skull. Vansinne var mitt svar. De tog en klunk kaffe och nickade instämmande.
Till och med jag som är en inbiten skribent, som gillar den oberäkneliga hockeyn i allsvenskan skarpt, drömmer mig bort ett par mil till Råsunda. Jag är helt övertygad om att Lasse Lagerbäck behöver coachningshjälp i EM-slutspelet. Och det skulle verkligen inte skada med en ny röst i NH-båset heller. Nu är en undergörare som tar bort de djupa svackorna och röran långt borta utan både pengar och uttalad sportchef.
De defensiva läckorna lagas i stället lättast ihop provisoriskt typ en transatlantisk bläckfisk till back som kan spela utan ångest och massor i specialspelen.
Gustav Engman är det närmaste en sådan spelartyp som redan finns. Han har gjort många misstag i egen zon men visade att han förtjänar en chans att matchas in i laget. Visst var det Engman som satt på botbänken när matchen avgjordes, men det var verkligen inte lätt att veta att domaren Robert Lahti som inte direkt gynnade NH igår kväll plötsligt skulle ta en billig utvisning.
Så gärna den lilla NH-klacken hade velat se Peter Danielsson träffa insidan i stället för utsidan av stolpen.
Och så roligt det var att se en klick genuint hockeyintresse i Nyköping. För när man väljer bort EM-kvalrysaren och enträget hejar fram sitt lag sominte får träff på den där hoppande pucken med en blottad kasse med 20 sekunder kvar är känslan samma som vid Jimmie Krafts 31-mål:
Säsongens starkaste prestation.
Nu hjälper inte ens sånt i Björkängshallen.
Så jobbar vi med nyheter