Under lång tid har intrycket varit att regeringen mer krampaktigt har administrerat än agerat. När riksdagsledamöterna nu samlas för hösten är scenförändringen tydlig. Sällan har alliansen pumpat ut så mycket på så kort tid som veckorna fram till riksmötets öppnande.
Till slut kom även ett besked om en smärre skattelindring för landets pensionärer. Den stora åtgärden för pensionärerna i höstbudgeten är höjningen av bostadstillägget med 170 kronor i månaden. Förbättringar för de så kallade garantipensionärerna, de flesta är kvinnor, har såväl Kristdemokraterna som Centerpartiet länge haft på sin agenda. För de äldre med mycket små marginaler i vardagsekonomin gör höjningen på 2000 kronor om året en tydlig skillnad.
Skattesänkningen för pensionärer är mer en viljeinriktning. Det är först 2014 som ytterligare skattelättnader för landets pensionärer kan få utrymme, reformen lär kosta cirka åtta miljarder. Blir det samtidigt som ett femte steg i jobbskatteavdraget, månne?
Skattejusteringen till 2013 kan nu Kristdemokraterna göra till sin reform. Partiledaren Göran Hägglund möttes genast av anklagelser om sänkningens otillräcklighet, men det visar att det i dag finns en allmän förväntan på skattesänkningar som gör skillnad. Därmed har mycket hänt sedan regeringen Perssons fall 2006. Skattehöjare göre sig icke besvär. Åtminstone inte på arbetsinkomster.
De tre mindre allianspartierna har fått utrymme att synliggöra sina prioriteringar. De kan peka på de omfattande satsningarna på infrastruktur, Ostlänken inte minst.
Folkpartiet och Jan Björklund har spelat utbildnings- och forskningskortet väl, Centern och partiledaren Annie Lööf kan peka på energiforskning, bredbandsmiljard och insatser mot ungdomsarbetslösheten.
Kristdemokraterna kan lyfta fram förändringar i föräldraförsäkringen och sänkt skatt för pensionärer. Det är länge sedan alliansen satsade så stort på så mycket, på en gång.
Strategiförändring är ordet. När statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i dag lämnar regeringsförklaringen vid riksmötets öppnande är det som företrädare för en regering som väljer statsfinansiell offensiv före återhållsam spariver.
Det gör att det är lättare att visa politiska muskler utåt, med stora satsningar på järnväg och forskning, på skattesänkningar och andra reformer. Visserligen ökar det också handlingsutrymmet för oppositionen, men det är regeringen som tydligast kan visa handlingskraft.