Från Oxelösund och Flen till Lissabon
Hur kommer det sig då att två kommunalråd från några av Sveriges minsta kommuner, Oxelösund och Flen, sitter mitt emot mig och brinner för Lissabonprocessen?
EU sysslar med samma sak som vi gör i den politiska vardagen. Med Lissabonstrategin som verktyg kan vi föra ner den högsta EU-nivån till människorna på torget i Oxelösund, säger Benita Vikström.
Målen i Flen är samma mål som EU har. Om alla bara kopplar ihop sig skulle vi få en fantastisk utveckling. Vi behöver inte jobba mer, bara smartare, förklarar Lotta Finstorp.
Arbetet med Lissabonstrategin måste börja med den lokala politiken och det lokala näringslivet.
Benita Vikström (s) och Lotta Finstorp (m) har från olika politiska utgångspunkter kommit till samma slutsats. Som rapportörer i Regionförbundet för Lissabonstrategin, är de besjälade av att göra EU mer begripligt. Deras engagemang smittar av sig ända upp i regeringskansliet. Sörmland är nu pilotlän i den nationella handlingsplanen. Vikström och Finstorp är efterfrågade långt utanför kommun- och länsgränserna. Även i Valencia, en region i Spanien, har man hört talas om de två lokalpolitikerna. I nästa månad ska de missionera för de svenska Europaparlamentarikerna i Bryssel!
För fem år sedan var EU:s stats- och regeringschefer eniga om att EU skulle utvecklas till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi till 2010.
Planen bygger på dels tillväxt- och sysselsättningsmål, dels sociala ambitioner och miljömål. Men när det kommer till kritan har varken EU eller länderna gjort vad de lovade i Lissabon. Det har blivit många ord men väldigt lite handling.
Eftersom det mesta av jobbet måste göras i vardagen måste vi vända upp och ner på processen och börja hos oss, förklarar Benita Vikström och Lotta Finstorp, och får det att låta som en självklarhet.
Och det borde det också vara. EU bygger på den federalistiska tanken där varje nivå sysslar med det som den är bäst lämpad för. Det som inte klaras på den lokala nivån ska tas om hand av den högre nivån. Men i praktiken fungerar det dåligt.
Benita Vikström ger ett exempel:
SSAB i Oxelösund är en av två anläggningar som enskilt släpper ut mest koldioxid i Sverige. SSAB facklar ut sin gas. Detta bidrar till mer än en procent av Sveriges total koldioxidutsläpp. Med en investering på 150 miljoner kronor skulle utsläppen minska så radikalt att vi skulle klara Sveriges åtaganden till 2012.
Men för att det ska vara möjligt krävs det en lagändring och vissa skatteförändringar, vilket är beslut som lokalpolitikerna i Oxelösund inte förfogar över.
Vi har lobbat frenetiskt mot departementen. Men problemet är att det inte finns någon mottagare, ingen som anser att problemet ligger på deras bord, säger Benita Vikström.
Kommunalråden försäkrar att alla kan vara med i arbetet. Benita Vikström funderar över allt som kan göras i Oxelösund, som exempelvis att få fler kvinnor på chefsposter i arbetslivet. De fantiserar om att hänga upp barometrar på torgen, med staplar där olika arbetsplatser kan jämföra sig med varandra.
I grund och botten är det just detta som allt handlar om, att jämföra sig med andra, med andra länder och företag för att utvecklas och bli bättre. Genom att bli lite bättre i Oxelösund, Flen och Trosa kan Europa också mäta sig med andra kontinenter. Benita Vikström och Lotta Finstorp är goda exempel på de adrenalinkickar som Lissabonprocessen behöver.
Så jobbar vi med nyheter