Från risfälten mot rikedomen

Det är lätt att imponeras av Kina. Jo, ni läste rätt. Alla som besökt Shanghai eller Peking vet att några av världens mäktigaste städer finns i Kina. Själv var jag i Kina häromåret. Det var en rejäl knäck för självförtroendet.

Övrigt2009-06-04 05:00

Risfälten och hutongrestuarangerna var till stor del schablonbilder. Det moderna Kina är lika mycket skyskrapor av stål och åttafiliga motorvägar. Jämförelsen med trafiklösningen vid Slussen i Stockholm blev tyvärr skrattretande. Dagens Peking är ett pekfinger mot den självgoda västvärlden.
Utvecklingen sedan Deng Xiaopings marknadsekonomiska reformer inleddes har varit sanslös. Reformerna har lett till att världsekonomin befinner sig i ett liknande skede som i slutet av 1700-talet. Då akterseglades det brittiska imperiet av den nya världen. Nu sker maktförskjutningen mellan USA och Kina.
USA:s statsskuld passerade nyligen 10 biljoner dollar, medan 130 miljoner kineser räknas som en konsumerande medelklass. Medelklassen i Kina motsvarar tio procent av invånarna. Vilket land, och vem, som står för tillväxten under 2000-talet är lätt att räkna ut. Det lär inte bli de varslade bilarbetarna i Detroit.
Men fördomen att globaliseringen skapar vinnare och förlorare har hittills visat sig vara fel. Så länge bilarna, datorerna och vitvarorna som produceras i Kina designas i väst är globalisering inget nollsummespel. Det är först när designkontoren flyttar från Göteborg till Guangdong som välståndet i väst är hotat. Där är vi inte.

Därmed inte sagt att Kinas nyvunna krafter enbart innebär frid och fröjd. Ekonomisk liberalisering har inte följts av politisk. Förhoppningarna att fjolårets sommarolympiad skulle föra med sig demokratiska reformer har kommit på skam. På dagen 20 år efter massakern på Himmelska fridens torg, en plats som numera domineras av inhemska turister med digitalkameror, är demokratin varken närmare eller längre bort än vad den var i juni 1989.
Metoderna har måhända förändrats. Men principen är samma: åsikts- och yttrandefriheten är kraftigt beskuren. Censuren för medborgare som har råd att köpa nya kinesisktillverkade datorer är stenhård. Inte ens på Pekings internetkaféer kan man göra fullgoda sökningar på sökmotorer som Google eller sociala medier som YouTube.
Det faktum att regimen, i vad som är på väg att bli världens mäktigaste ekonomi, fortfarande ser individen som ett medel, och inte målet, för sin politik är vad som verkligen bör oroa oss i västvärlden. Att trafiklösningarna i Peking är smidigare än i Stockholm måste vi lära oss leva med.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om