Alla som har gått i skolan vet hur det kan gå till. Innehållet i ett illasinnat klotter på en toalettdörr sprider sig som ett frö för vinden. Viskningar, fniss, pekande fingrar och menande blickar. Den och den är så och så. Den och den har så och så med den och den. Det fungerar på samma sätt i dag. Snabbare än ett SMS.
Det som förr klottrades på en vägg eller skoltoalett, kan nu tryckas ut till en betydligt större publik via sociala medier. Spritpennan eller fickkniven är utbytt mot en mobiltelefon eller ett tangentbord, men i själ och anda är det samma mobbning och samma sexism.
Näthat och nedsättande kommentarer har lett till upplopp och kravaller vid en skola i Göteborg och fått stor uppmärksamhet eftersom elever från andra skolor har flockats dit för att protestera och skipa någon form av pöbelns rättvisa. Det sistnämnda är inte okej, men mobbning och sexistiska tillmälen ska vi reagera över och bekämpa. Ofta är det unga kvinnor som drabbas, men inte bara. Det finns många sårande ord och uttryck som också kan kastas mot unga män i det där identitetssökande stadiet i livet. Tonårskull efter tonårskull drabbas och det sårar lika illa, oberoende av hur och var det framförs.
Det som är nytt är möjligtvis den omfattande upprördhet som fått sitt uttryck i protesterna utanför Göteborgsskolan. Tänk om fler hade blivit så arga över det som i generationer klottrats på skolväggar och offentliga toaletter. Som protest mot mobbning och näthat är det ett sundhetstecken på något sätt. Inte för att försvara någons obefläckade heder, utan det handlar om en grundläggande ilska över den kraftfulla kränkning som det ändå är att sprida bilder på andra med illasinnade kommentarer – via Instagram, Twitter eller Facebook.
Varje generation som vägrar acceptera sexism och andra nedsättande uttryck kan hoppas på en bättre framtid för fler.