Från Stenkulla till Tanzania
I dag for Jenny Haraldsson till Tanzania. Där ska hon stanna i två månader. En månad ska hon arbeta som volontär vid uppbyggnaden av ett naturreservat och syssla med andra saker som ska främja turismen i staden Tanga med omnejd.
Jenny har studerat miljö på Gripenskolan. Skolan har också samarbete i Tanzania och hon har förberett sig lite genom att prata med några som varit i landet.
Annars har jag inte läst på eller förberett mig på något sätt. Jag har fått några mejl från andra som ska till Tanga, men det är inga jag känner.
Hon pratar snabbt och säger sig vara impulsiv. Hon bestämde sig för en månad sedan att bli volontär. Sökte på nätet och hittade den engelska organisationen I-to-I, som leder arbetet på plats.
För två år sedan lämnade hon Gripenskolan och har sedan dess arbetat som personlig assistent.
Det har nästan varit som ett projekt det också, menar hon.
Vad söker hon då i livet?
Jag vill göra bra saker och sådant som utvecklar mig. Och nu har det varit människor. Jag uppskattar också att det är så mycket arbete med lokalbefolkningen i Tanzania.
Hon tycker det är spännande med människor.
Det är bara så jag känner. Människan är så himla mycket. Men när jag var liten var det djur som gällde, jag hatade människor för att de förstörde så mycket. Men det svängde på högstadiet.
Hon menar att hon utvecklas av människor och att det är av egoistiska skäl hon väljer projekt med människor inblandade. Något mål att sträva mot har hon inte.
Utvecklingen i sig är ett mål, att inte stagnera, att vidga vyerna.
Det kostar mycket pengar att vara volontär, Jenny får betala för att åka till Tanzania och två månader är vad hon har råd med. Men hon tycker att det är värt pengarna.
På fritiden läser hon, periodvis, och umgås med vänner och försöker göra kreativa saker som hon uttrycker det.
Jag är också med i tjejjouren sedan några månader.
Många av hennes kompisar jobbar inom vården, det är där jobben finns och det var så Jenny blev personlig assistent.
Mycket slumpartat.
I förrgår började hon känna av ångesten inför resan. Det är första gången hon åker till Afrika. Men det är inte resan
i sig som är jobbig.
Det är jobbigt att jag inte har tid att säga hej till kompisarna när jag ska vara borta två månader. I morgon ska jag köpa en resväska.
Framtiden då, hur tänker hon sig den?
Jag tänker flytta till Norrland och plugga konst, säger hon snabbt. Vid en folkhögskola någonstans. Det är också en del i min strävan att utveckla mig själv.
Så jobbar vi med nyheter