Fredsprocessen som helt gick i stå

Finns det hopp för fredsprocessen mellan Israel och Palestina? Finns det hopp för en tvåstatslösning? Finns det ett hopp för fred? Den sistnämnda är kanhända den svåraste frågan att svara på. På lång sikt är såväl en konstruktiv fredsprocess som en tvåstatslösning rimliga, men inte ens det kan kanhända förmå att bryta våldsspiralen.
USA:s utrikesminister Condoleeza Rice resa till Mellanöstern och möte med Israels Ehud Olmert och palestinske presidenten Mahmoud Abbas gav som väntat inget direkt resultat. Vägkartan till fred, som Bushadministrationen själv lanserade, verkar helt ha kommit ur kurs. Åtminstone sedan det terrorstämplade Hamas vann det senaste palestinska valet. Risken för ett palestinskt inbördeskrig verkar nu ha minskat, vilket är lovvärt. De samregerande motståndarna Fatah och Hamas måste få den palestinska myndigheten att hjälpligt fungera igen om man kan samsas. Det kräver ekonomiskt stöd från omvärlden och vissa former av diplomatiska relationer. Hamas vägran att lämna kravet på att förgöra Israel bakom sig, har satt fredsprocessen på undantag.

För den palestinska civilbefolkningens skull måste det dock till internationella stödåtgärder till den ekonomiska vardagen i de palestinska områdena. Omvärlden kan inte låtsas som om Hamas terrorideologi inte existerar, men den internationella isoleringen av Hamas var bevisligen något som främst drabbade civilbefolkningen. Samhällets toppar tog som så ofta gräddfilen.
USA ges lätt skulden för att fredsprocessen har tappat styrfart. Som aktör i Mellanöstern står man också i särklass. Men det är lite för enkelt resonerat. Det största intresset för en fungerande fredsprocess måste alltid komma från det israeliska och det palestinska ledarskapets. Ingendera sida har varit särskilt entusiastisk.
För USA och utrikesminister Rice handlar det att få fram legitima representanter på båda sidor av förhandlingsbordet. Annars fortsätter bara det brutala maktspråket i de palestinska områdena, i form av israeliska ockupationsstyrkor, palestinska säkerhetsstyrkor samt allehanda väpnad milis.

Vapnen förmår inte att lösa konflikterna i området. Men erfarenheterna av isoleringen av Hamas visar att den totala diplomatiska tystnaden inte heller är ett alternativ. Omvärldens sanktioner hänger intimt samman med Hamas hållning till staten Israels existens och den knuten kan bara Hamas lösa. Men nödvändiga samtal måste påbörjas med den nya samlingsregeringen, trots det.