Freivalds avskaffar det utrikespolitiska samtalet

Förr var det en högtidsstund när utrikesministern redogjorde för regeringens utrikespolitiska deklaration. Men i går var det en trött och blasé utrikesminister som utan entusiasm eller övertygelse redogjorde för Sveriges syn på världsläget och utformningen av utrikespolitiken. Trots ordmassorna var det nästan omöjligt att urskilja vad regeringen egentligen vill.

Kritiken från den borgerliga oppositionen var förödande. De kritiserade regeringen för undfallenhet mot såväl USA som Ryssland och var missnöjda med regeringens engagemang i Darfur, Irak och Ukraina. De borgerliga partierna anklagade regeringen för att Sveriges röst har tystnat i det internationella samtalet.

Även om Sverige talade med en skrikig röst på Olof Palmes tid innebär inte det att vi hade någon större påverkan på den internationella utvecklingen. En ensam röst i öknen gör ingen skillnad om det i praktiken inte leder till förändring. För att åstadkomma resultat måste man vara en konstruktiv aktör i det internationella samarbetet. Sveriges möjlighet att påverka är många gånger större i dag än för 10 år sedan, genom vårt engagemang i framför allt FN och EU. Problemet är att vi inte får veta regeringens ståndpunkter, hur Sverige har agerat eller avser att ta för initiativ på de internationella arenorna. Vänta och se, tycks ha blivit den dominerande strategin.

Oppositionens kritik är befogad. Regeringen kommunicerar dåligt med riksdagen och förmår inte att föra en vital och engagerad samhällsdebatt om vare sig EU:s eller FN:s insatser. Men utrikesministern viftade arrogant bort kritiken, som om utrikespolitiken bara angår eliten. Kom inte och påstå att vi inget gör, sa Freivalds. Ni förstår inte hur svårt det är att åstadkomma påverkan och förändring, sa hon. Ni förstår inte hur det går till. Ni vet ju inte vad ni talar om. Försök inte tala om för oss hur vi borde göra! Håll tyst, ville hon säga.

Utrikespolitiken är inte en intern angelägenhet för socialdemokratin och landets toppdiplomater. Svensk utrikespolitik utformas i politiskt samförstånd som kräver en bred förankring bland människor, i näringsliv och samhälle. Att ha människorna med sig är en förutsättning för fred, demokrati och utveckling i världen. Engagemanget efter tsunamin visade att medborgarna ville betydligt mer än vad regeringen, FN och de internationella samarbetsorganisationerna förmådde. Men regeringen har inte från sitt elfenbenstorn uppfattat signalen om att det internationella samarbetet behöver förnyas - genom ökad beslutsamhet, målmedvetenhet och handlingskraft.

Catharina Håkansson