Frihet är en liten ö med bara ett hus och hela havet utanför

Christer och Susanna Hultén och Rickard Holmberg från Stockholm har nyss vaknat i sin Omega 36:a. Frukosten är framdukad på bordet i sittbrunnen som vid det här laget flödar av sol.
Igår gick det fint över Bråviken, säger Christer. Vi var uppe i 7,88 knop.
Håkan Eriksson har precis klivit över från grannbåten. Det är han som har upptäckt Fågelskär och lockat med sig sina medseglare. I morgon bär det av mot Landsort.
Vi hoppas på en frisk bris så att vi kan använda stora genuan på 44 kvadratmeter, säger Christer, och tittar hoppfullt ut mot havet.
På andra sidan ön smyger Jonas Ekman från Oxelösund omkring och letar efter en storebror med kompis. Han misstänker att de har smitit ifrån honom. Smitarna hittas snart, snorklandes vid Fågelskärs sydsida. Uppe på berget sitter Thomas och Kerstin Ekman. De spanar ut över havet och suckar av välbehag.
Vi trivs här ute, det är verkligen fint, säger Thomas och blickar bort mot horisonten. Vi bara sitter här och tittar.
Det är det som är så avkopplande med sjön, säger Kerstin, det finns inga måsten.
Familjen Ekman hyr stugan på ön för fjärde sommaren i rad. Ibland lägger de ut nät och röker fisk, men det har varit dåligt i näten i år. Regnar det spelar de spel och eldar i stugans öppna spis.
Vi har varken el eller vatten, men det är härligt ändå.
Visst får de besök ibland, men det bästa med sjön är ändå ensamheten.
Det här är livet, säger Kerstin och kisar leende mot solen.
Vid Fågelskärs sydsida har danskarna Henning Nielsen och Tove Oldam lagt till med sina kajaker. På ängen mitt på ön har de slagit upp sina tält. De är en grupp på sju personer från Danmark som paddlar varje sommar. Förra sommaren i Blekinge och nu i Södermanland.
Vi har ingen skärgård i Danmark. Det här är det bästa med Sverige, säger Tove och sveper med handen ut mot skären.
1869 kom ett norskt fartyg drivande mot ön Högskär, en bit innanför Fågelskär. Samtliga fem besättningsmän låg döda på båten, avlidna i kolera. För att inte smittan skulle spridas begravdes de fem männen ute på ön.
Kolerakyrkogården på Högskär finns fortfarande kvar. I en ljus liten glänta syns ett stort stenkors och några mindre i trä. Vid korsen är blommor planterade. 1956 rustades kyrkogården upp, men två av korsen är fortfarande i original. Vid bryggan står öns historia att läsa på den av kommunen uppsatta skylten.
På Högskärs inre del sitter Lars och Monica Höglin bredvid kaffekorgen.
Jag är uppvuxen på sjön, berättar Monica. Min far byggde en båt, varje sommar åkte vi runt, till Västervik eller Uppsala.
Det är alltid liv och rörelse på sjön, säger Lars. Fåglar, segelbåtar. Och ändå är det rofyllt.
Det är friheten i skärgården som lockar.