Den som bor i en nedgången miljö tar nog gärna chansen att flytta om möjligheten uppenbarar sig. Med en portfölj på 200 miljoner vill regeringen och integrationsminister Erik Ullenhag (FP) få fler att vilja bo kvar och vara med om att göra sin stadsdel eller sitt bostadsområde mindre utsatt och mer attraktiv. Det är en utmaning värd namnet.
I 15 stadsdelar i nio kommuner lägger regeringen in särskilda resurser för att minska bidragsberoendet, höja utbildningsnivån och öka andelen med egen försörjning. Dessa utvalda platser ska betraktas som ”ett totalt misslyckande för samhället” (Riksdag och Departement 3/9), om vi får tro integrationsministern. Det är hårda ord men inte utan grund.
Nedgångna miljonprogramsområden dras ofta med hög arbetslöshet. Där finns samtidigt lediga hyreslägenheter av skiftande kvalitet, vilket gör att nyanlända flyktingar ofta finner en första bostad där. Summan blir en miljö med många vuxna utan egen försörjning. Staten vill se extra insatser i dessa områden. Alla får del av resurserna, men de områden som lyckas bäst får mest pengar. I stället för att konkurrera med andra får stadsdelarna konkurrera med varandra.
Det är ett sätt stimulera kommunerna att just där satsa på att öka andelen med jobb, andelen som klarar gymnasiebehörighet och minska antalet som är i behov av försörjningsstöd. Extra resurser för att höja kvaliteten i grundskolorna bör vara en given ingrediens. Kanske kan det finnas utrymme för att med lokala krafter kunna rusta närmiljön eller liknande projekt. Vid sidan av detta tillkommer sedan regeringens satsning på så kallade nystartzoner, områden för skattegynnat företagande. Om fler företag i närmiljön kan ge fler jobb för de som bor där är det förstås bra, även om närhet till en arbetsplats inte nödvändigtvis behöver känneteckna en lyckad stadsdel.
Det finns heller inget som garanterar att de som väl lyckas bryta sitt utanförskap med hjälp av dessa insatser väljer att bo kvar. Det blir Erik Ullenhags huvudvärk. För det kan aldrig vara politikens uppdrag att begränsa medborgarnas rörlighet. Häromdagen kom för övrigt också besked från integrationsministern att nyanlända flyktingar måste flytta om de erbjuds jobb på annan ort.
De satsade resurserna kan paradoxalt nog visa sig hjälpa enskilda invånare att ta sig ur ett utanförskap utan att områdenas relativa utsatthet förändras i det stora hela.