Statsminister Fredrik Reinfeldt lyfter fram de muslimska ledare som har fördömt dådet. Han ser det som en viktig del i kampen mot religiöst motiverad terrorism. För att bekämpa våldsbejakande fundamentalistiska miljöer är varje röst för tolerans värdefull och nödvändig. Då är det av avgörande vikt att samfundens tunga representanter utåt och inåt väljer det öppna toleranta samhällets sida i stället för sina radikaliserade trosfränders.
Samtidigt är det är svårt att se en utveckling där just religiösa ledare går i bräschen för ett ökat avstånd mellan den egna övertygelsen och andras rätt att leva och tro annorlunda, mellan tro och samhälle. Den uppgiften kan inte politiska företrädare lägga ut på entreprenad till religiösa samfund.
Demokratiminister Birgitta Olsson (FP) vill se en nationell handlingsplan mot religiös och politisk extremism. Radikal islamism behöver sin Exit, ett program för att lämna dessa miljöer bakom sig, säger hon, och jämför med motsvarande arbete mot nazism och rasism. Lika viktigt som att förstå varför någon lockas dit och motverka detta, är det avgörande att det finns en väg därifrån.
Det tål i sammanhanget att noteras att ökande sekularisering är det historiskt sett bästa motmedlet mot politisk-religiös fanatism. Den personliga friheten att tro eller att inte tro, är central för demokratin. Ett sekulärt samhälle som tydligt skiljer på utövande av stat och religion, kombinerar frihet med trygghet - och är i sin kärna både mindre nervöst och mer tolerant. Även för den som tror på en högre makt och ett liv efter döden.