God dag, alla Nyköpingsbor, speciellt alla ni som fyllde teatern i gĂ„r kvĂ€ll. Jag, Selma Lagerlöf, var ocksĂ„ dĂ€r, förstĂ„s och sĂ„g vilket spektakel de gjort av min roman. Den ska naturligtvis LĂSAS i aftonlampans sken, gĂ€rna högt och sĂ„ ska alla grĂ„ta en skvĂ€tt av glĂ€dje över solskensbarnet och gripas av patos mot allt ont i livet. Och inse att den stora KĂ€rleken Ă€r möjlig, trots allt!
NÄ, dÀr i slutet kom Àven mina tÄrar. De var ju sÄ fina, dÀr pÄ dÄrhuset i försoningens möte, Àntligen, flickan lysande i gult och pappan i vitt, nÀstan som Kristus.
SÄ jag roterar inte alls i min grav. Jag bara skakar lite uppgivet pÄ huvudet sÄ att min silverne hÄruppsÀttning blir i obalans. Ack och ve, allt mÄste tydligen uppdateras nu för tiden! Men det gjorde ju redan herrarna Sjöström och Stiller med mina romaner pÄ stumfilmstiden. Och blev berömda pÄ kuppen och kom till Hollywood. Jojo!
NÄja, jag fick ju Nobelpriset och kom sedan in bland alla de trÄkiga gubbarna i Akademien - medan dÀr Ànnu var ordning!
Men jag Àr glad att litteraturprofessorerna i dag, de kvinnliga vill sÀga, inte den dÀr dumme Delblanc, har förstÄtt att jag Àr större Àn den dÀr patriotiske posören Heidenstam OCH att jag minsann inte Àr bara nÄgon sagotant eller moraliserande sierska. Tvi vale, sÄ dumt! Jag ville ju förtydliga det som redan Fröding rimmat sÄ fint i dikten om Elin i Hagen.
Och sÀga vad man vill om den dÀr Lucas pÄ Riksteatern och regissören dÀr. Men de har fattat att jag hade ett politiskt budskap.
Att jag kÀnde till den nya psykologin men sÄg med fasa pÄ metoderna pÄ hospitalen. Att jag förstod vad industrialiseringen kunde leda till för gott för de fattigaste men ocksÄ att girig kapitalism skulle skövla naturen. Att jag ville varna för fanatism, bÄde religiös och socialistisk. Att jag sÄg att mÀnnen var svaga och ÀndÄ uppblÄsta och startade krig och elÀnde. Att jag hoppades pÄ den framvÀxande socialdemokratin men genomskÄdade strebrarna Àven dÀr.
Ja, minsann kÀnde jag inte pÄ mig att vÀrlden skulle brinna i krig nÀr jag skrev denna bok om torpar-Jan, som Àlskar sin enda dotter Klara Fina Gulleborg sÄ över allt att han ger henne namn efter solen. Och sist flyr in i galenskap och tror han Àr Kejsare av ett lÄtsasland!
PÄ teatern Àr allt flyttat till 30-talet med Per Albins folkhem och framtidstrons Sverige men ocksÄ den dÀr Hitler!
â Nu var du allt pĂ„hittig, Lucas! Men jag erkĂ€nner att det fungerade, men jag förstod inte allt. Och MIN bok var det dĂ„ rakt inte, utan FRITT efter Selma borde det stĂ„tt.
EfterÄt hörde jag allt publiken tyckt om, att allt tragiskt varvades med sÄ mÄnga skratt, att modern fick en sÄ stor roll, gripande med sitt torparhus i famnen men ocksÄ uppfordrande mot sin dotter.Att samtidigt dottern fick vara sÄ stark och ville ha ett eget liv i storstaden, inte bara kvÀvas av faderskÀrleken, att hon minsann arbetat ihop pengarna för att köpa loss förÀldrarnas hus med dubbla skift i Kooperationens tvÀttmedelsfabrik. TÀnk, Àven folkrörelsen snÄlade pÄ gummihandskar som skydd Ät arbetarna!
Det dÀr skvallret om att hon skulle varit en fallen flicka och h-rat ihop pengarna var bara mÀnnens snaskiga skvaller! SÄ usla mÀn kan vara, de som redan förstört Ingeborg med elchocker och iskalla bad och tvÄngssterilisering.
Den dÀr falske strebern fick sitt straff. Men det var synd om hans starka och stiliga hustru.
NÄ, sÄdant Àr Livet, nÀr JAG berÀttar. Men störst av allt Àr KÀrleken, och det blev den Àven pÄ teatern. Gott sÄ!