Fruktan är hans enda vapen, för att travestera författaren Alistair MacLean. Bortom det är SD:s politiska åtgärder är enkelspåriga och tunna.
De rödgröna och blågröna meningsmotståndarna kan inte ägna resten av mandatperioden åt att påpeka att SD har rasistiska rötter. Det är betydligt bättre att pressa partiet på dess egen politik.
I Sverigedemokraternas värld är universalmedlet på många samhällsproblem en stängd dörr mot omvärlden. Partiet förenar tillbakablickande konservatism med en närmast socialistisk tro på att utbudet av jobb är statiskt och sedan bara kan fördelas.
Det ger en dyster bild av ett Sverige som aldrig kan göra mer än vad som görs i dag, ett Sverige som aldrig hittar nya vägar, aldrig vågar annat än att stå kvar på den tuva där man står.
Jimmie Åkesson är den dystre portvakten som låst dörren och tappat bort koden. Den som stänger ute omvärlden kommer aldrig att kunna bidra till ökad framtidstro.
Regeringens svar på integrationsproblematiken är detsamma som receptet mot arbetslösheten. Jobb, jobb och jobb, som Carl Bildt skulle ha sagt. Då handlar det om att prioritera politik som leder till ökat företagande och fler jobb, politik som stimulerar till utbildning och kompetensutveckling, politik som främjar egna intiativ före passiv väntan. Allt bygger på en uttalad öppenhet mot omvärlden.
Statsminister Fredrik Reinfeldt vill tvätta bort bilden av Alliansen som en förvaltarregering. Då har han att stå i. Sverige behöver fler som går sin egen väg och färre som låter sig klumpas ihop i vi och dom. Färre som fruktar att andras möjligheter är ett hot mot de egna.