Frukter och civilisationskritik
e målar stilleben, de målar ofta frukter och de fascineras av äldre tiders måleri, men där någonstans tar likheterna slut. Wille Peterson-Bergers och Lars Tärnings tavlor visas just nu på Pelles Lusthus i Nyköping.
Det handlar om vårt hotade kulturarv, om att beskriva det, förklarar Wille Peterson-Berger.
Han bor i Enskede men har sin ateljé i en skola på Gotland. Han målar alltid med fingrarna. Först lägger han en bakgrund av mörk tempera som han fernissar och sedan målar han ovanpå med oljefärger som han gnuggar ut. Att se på tavlorna är som att se motivet genom ett filter, genom en väv eller under vatten. Det är som om bilden rör sig och hindrar ögat från att fokusera. Wille Peterson-Berger drar parallellen till scener som han har sett i Tarkovskijs filmer.
Det mullrar, allting skakar, på grund av ett tåg eller något som man aldrig får se.
Film är en konstart som han har ägnat sig mycket åt, bland annat genom att göra scenografi, men framför allt genom att arbeta med ljuddesign för långfilm och dokumentärfilm.
När man gör tavlor målar man först bakgrunden och sedan detaljerna. När man gör film gör man tvärtom, man börjar alltid med rösterna och sedan lägger man på bakgrunden.
Wille Peterson-Berger har målat i hela sitt liv men aldrig gått i någon konstskola. Under många år bodde han i Frankrike och gick mycket på Louvren för att titta på gamla mästare. En som han håller högt, och dessutom har blivit liknad vid, är den franske 1700-talsmålaren Chardin.
Intresset för äldre måleri har Wille Peterson-Berger gemensamt med Lars Tärning, som ställer ut sina stilleben av frukter, bär och flaskor (samt en och annan grönsak) på Pelles Lusthus. Lars Tärning beklagar att mycket av arvet från tidigare generationers konstnärer har gått förlorat.
I dag får man inte lära sig att teckna och måla på samma sätt.
Lars Tärning tror att de flesta konstnärer egentligen alltid målar samma sak, och har än så länge inte tröttnat på sina motiv. Idén med att specialisera sig och bli riktigt bra på någonting tilltalar honom.
Du gräver där du står, så att säga. Du förfinar tekniken och ser nya saker hela tiden. Det är ungefär som att gå upp för en trappa.
Hans enträgna porträtterande av krusbär, hallon och äpplen för tankarna till Philip von Schantz, och det är inte fel: en gång i tiden var von Schantz hans lärare.
När han dog tänkte jag, hjälp, vad mycket han har betytt för mig. Då målade jag en pöl av röda vinbär sedda uppifrån, liksom sett från hans himmel. Så är det: konst görs av konst.
Det var när Philip von Schantz i samband med ett arv kom över några gamla zinkföremål som han började göra sina välkända tavlor med till exempel vinbär i en spann. Något liknande hände Lars Tärning, som ärvde en äppelträdgård och på sin frus uppmaning började måla äpplen.
Lars Tärning bor i Norrköping och delar sin tid mellan att måla tavlor och att måla till exempel lägenheter. Stillebenkonsten passar honom eftersom han trivs med att arbeta hemma.
Jag tycker inte om att stå i någon verkstad och skvätta.
Tillsammans med tavlorna av Wille Peterson-Berger och Lars Tärning visas också verk av Alf Ekberg. Det ätbara temat går igen också i hans skulpturer, där innanmätet av krackelerat guld lyser fram genom sprickor i de stora fruktkropparna.
Så jobbar vi med nyheter