Studenttider är glädjetider. Det finns ingen mening i att måla ut enskilda studenters lycka i mörka färger. Däremot bör skolan, och vuxenvärlden i stort, nog börja fundera över vad som egentligen är viktigt. Vad har störst betydelse för elevens framtid? Generösa föräldrar som hämtar sina ungar i den ena lyxbilen efter den andra? Eller betygen som ligger någonstans bland alla champangeflaskor, nallar och blommor längst bak i baksätet?
Det är inte andras sak att döma hur många hurrarop ett genomsnittligt betyg på humflum förtjänar. Men vad jag skulle vilja se är en större dos verklighetsförankring. Den som i dag tar studentexamen från till exempel samhällslinjen går en högst osäker framtid till mötes. Och att lägga 17 000 kronor, på att fira att man till hösten riskerar att få bilda sin första bekantskap med Bengt på Arbetsförmedlingen, övergår mitt förstånd.
Mitt råd till alla blivande studenter – för att inte tala om studenternas föräldrar, som just nu beställer alltifrån studentplakat till smörgåstårtor – är att hålla i plånboken. Det kommer sämre dagar. Och den mest inspirerande resan en ung vuxen kan göra är inte den från rektorn till radhuset med en Rolls Royce. Den går någon helt annanstans.