Fyra frågor till ungdomspsykologerna

S.N.U.S. ställde några frågor till psykologerna Ann-Kristin Stoltz och Håkan Lindström.

Varför tror ni att fler unga söker sig till psykiatrin?

– Jag har en känsla av att de som kommer också mår sämre, det verkar alltså inte handla om att fler har fått upp ögonen för vår verksamhet utan som om problemen faktiskt förvärras. Det i sig kan bero på att kraven på ungdomarna höjs, samtidigt som de blir svårare att leva upp till. De unga vill till exempel jobba och vara oberoende, men ungdomsarbetslösheten är stor. Det är en teori av flera, säger Håkan.

– En annan förklaring skulle kunna vara det nya informationssamhället, tillägger Ann-Kristin. Vissa kan inte sortera och värdera alla intryck och mår dåligt av det.

Vilka blir konsekvenser av psykisk ohälsa bland unga?

– Förutom det individuella lidandet, som allt oftare resulterar i självskadebeteende och självmordsförsök, kan tillstånd av psykisk ohälsa också gå ut över nästa generation – de drabbades barn. Om inte insatser sätts in i tid kan psykiska besvär nämligen bli kroniska. Det innebär också en stor samhällskostnad.

Hur vet man när det är dags att uppsöka psykolog?

– Det ska man göra om man har mått dåligt en längre tid och inte kan kontrollera det. Ofta räcker det då med ett fåtal samtal för att man ska må bra igen, men ju längre man låter det gå desto längre tid tar det alltså att bli frisk.

Vad kan man göra mer än att gå till psykologen?

– Det är bra om man pratar med sina nära – föräldrar, andra vuxna eller utvalda kompisar. Föräldrarna till de drabbade kan också hjälpa till genom att vara lyhörda, det vill säga att lära sig känna av när det är läge att visa omtanke om ungdomarna, ställa frågor och backa.