Varför ägnas så mycket debattkraft åt vinstmarginaler i vård och omsorg – och inte på kvalitet? Det är bara att gratulera de spinndoktorer som lyckats fästa nationellt fokus på en intern ideologisk huvudvärk inom Socialdemokraterna.
I få andra sammanhang skulle det ägnas kraft åt att sucka och oja sig över att vissa företag går bra, att de har råd att ha många anställda, att de lockar många kunder och ändå har resurser över för framtida bruk, till ägaråterbäring och investeringar. Vi borde i stället ägna mer kraft åt det som går med minus.
Vi behöver högre kvalitet på den vård, skola och omsorg som betalas via skattsedeln. Om utförarna gör osedvanligt stora överskott kanske vi betalar för mycket eller inte har tillräckliga kvalitetskrav, men då måste vi titta på alla utförare, även de offentligt styrda. En fungerande konkurrens har fördelen att dåliga eller otidsenliga verksamheter förlorar.
Skattefinansierade jobb behöver anpassas för framtidens behov, inte efter gårdagens övertygelser. Likväl pågår en omfattande debatt där vissa på fullt allvar hävdar att det är orätt att hemtjänst-, vård- och skolföretag går bra. LO menar att principerna till och med går före kvaliteten (DN 15/10). Som om det fanns ett egenvärde i att förbruka resurser – oavsett hur de förbrukas – eller en ära i att gå med underskott på skattebetalad verksamhet.
Mats Edman, chefredaktör på Dagens Samhälle, en oberoende publikation ägd av Sveriges Kommuner och Landsting, lyfter fram viktiga fakta i en debattartikel i Dagens Nyheter (DN 15/10). Företagen inom vård, skola och omsorg gör inte anmärkningsvärt stora vinster. Privata utförare erbjuder minst lika god kvalitet – ofta bättre – än den offentligt styrda verksamheten. Vinsten urholkar inte kvaliteten jämfört med det offentliga.
Debatten om vinster gör alltså ingen eller föga nytta för det som vi vill ha huvudfokus på: hög kvalitet inom vård, inom skola och inom äldreomsorg.