Galopp i piruett till musik
Några satsar på klassiskt, andra lite poppigare rytmer. Har man råd tar man kanske hjälp av en kompositör. Allt för att visa upp sig och sin häst från den bästa sidan. Men att sätta ihop ett kürprogram är ett mödosamt arbete.
Jag tycker att det är viktigare att träna för det formella programmet. Grand prixen gäller ändå som laguttagning. Küren är som en dessert, men konstigt nog är det väldigt lång koktid på den.
Runt sex veckor brukar det ta för Nyköpingsryttarinnan att fundera ut en ny rutin. Ett dygnet runt jobb.
Man tänker på det hela tiden. Kör nästan i diket när man hör en låt som skulle kunna passa, säger hon.
För det gäller att hitta musik som dels passar till rörelserna och koreografin, dels till häst-ens utstrålning.
De är så olika. Vissa behöver elegant musik, andra pampiga eller mer jazziga. Jag hade folklore till Elixir, medan Charlie Drum kunde klara av mer jazziga toner, som Aint misbehaving. Till Mr Bean har jag tidigare använt glad musik som Singing in the rain, vilket inte var så kul att rida till då det ösregnade under en SM-final.
Det nya programmet kommer därför bli helt annorlunda med musik från bland annat Aida och en ungersk rapsodi.
Vi får se om vi kan leva upp till det, säger Liane.
För poppiga toner, eller för mycket av till exempel bongotrummor, kan göra programmet för tungt att titta på.
Men numera behöver man inte tänka så mycket på vad domarna tycker om för musik. Tidigare, då det bara var gubbar i kubbhatt som dömde, var det wienervals som gällde, nu finns det båda yngre och äldre domare och musiken blir därför mer blandad.
Har man ett stort mästerskap framför sig, det är för det mesta då man vill presentera ett nytt kürprogram, kan man ge sig på att deltagarna plockar in lite lokala toner.
När VM avgjordes i Spanien hade Anky Van Grunsven (holländsk ryttarinna som vann världscupsfinalen i år, vår anmärkning) med en tango i programmet, Jan Brink använde sig av ett Simon and Garfunkel potpurri i England, så i år lär det bli mycket Zorbamusik.
Liane brukar ändra sitt program varannan tävlingssäsong, dels för att ekipaget vid det laget är trött på programmet, dels för att hästen för det mesta kommit längre i utbildningen och därför kan klara av svårare kombinationer.
Men det är en smaksak. Se på Ulla Salzgeber (rankad etta i världen, vår anmärkning), som vunnit det mesta med sin kür. Hon tycker det är onödigt att ändra ett vinnande program.
Ett program får bara var sex minuter långt. Det ska dels vara vackert häst och ryttare ska vara i harmoni med varandra dels tekniskt svårt.
Men det är ingen idé att göra för svårt. Se bara på Anky Van Grunsven, som gärna gör lättare program med rakare linjer så att åskådarna får tillfälle att njuta av hästens fina rörelser. Helhets intrycket är viktigt. Estetik och teknik kommer först, svårigheten bara i tredje hand.
Liane skissar först, låter sedan sin hästskötare Johanna Prack filma och ta tiden, och försöker på så sätt successivt bygga upp ett program.
Man försöker framhäva sin häst styrka och dölja svagheterna.
För Mr Beans del ligger styrkan i de fina slutorna, piaffen och passagen.
Kan det vara så att man hittar på nya typer av rörelsekombinationer, som konståkningens baklänges volt?
Isabell Werth (tysk ryttarinna som under många år var oslagbar i dressyrarenan, vår anmärkning) gjorde något annorlunda sist. Hon gick direkt från ökad galopp in i en dubbel-
piruett.
När allt ser ut att stämma är det dags att leta musik. Liane får hjälp av musikläraren Stig Emmoth. Tillsammans tittar de på en video för att kunna sätta rätt musik till rörelseprogrammet.
Tanken är att allt ska vara klart till söndagens kür i Norrköping Horse Show.
Det ger Liane Wachtmeister och Mr Bean många timmar över för träning.
Så jobbar vi med nyheter