Gammalt glas blir nytt
Andra ser en barnmatsburk och en punschflaska. Märta Björnlert ser en karaff och ett dricksglas. I sin nyöppnade glashytta på Åkerö utanför Nyköping formar hon om uttjänt glas till nya föremål.
Man måste kunna läsa av glaset och se när det börjar mjukna. Det handlar om några få grader, säger Märta Björnlert.
Det var med blandade känslor som hon för första gången lärde känna materialet på en glaskurs när hon var 16 år. Hon fascinerades över hur glaset förändrades, men såg också att kraven på snabbhet gjorde arbetet svårt. Sedan dess har hon lärt sig mycket. Bland annat har hon utbildat sig till bildpedagog på Konstfack i Stockholm. Sista året inriktade hon sig mot glas och gjorde praktik i en glashytta i Småland.
Att arbeta med glas är som livet är, tycker jag. Vissa dagar går det skitbra, det sitter i händerna på något sätt. Andra dagar misslyckas man med de tre första sakerna man gör och sedan kommer man aldrig in i det.
Nu formar hon på några korta sekunder om den ljusblå mineralvattenflaskan till en drasut, en av de modeller som hon helst arbetar med. Hon doppar flaskans krage i färgat glas och smälter in det, drar ut flaskhalsen till giraffproportioner och vrider om den. Överallt i den vitmålade glashyttan, som tidigare varit ett stall med sex spiltor, står drasuter. De påminner lite om trägubbarna som Emil i Lönnenberga täljde när han hade gjort sina hyss.
Jag tänker mig dem som små gestalter, säger Märta Björnlert.
Annars är det mesta i hennes produktion bruksföremål. Av barnmatsburkar gör hon dricksglas. Syltburkar blir ljuslyktor och miniatyrspritflaskor nubbeglas. Gröna pilsnerflaskor förvandlas till sushifat. Hon kallar metoden för återproduktion.
Den här tekniken är väldigt miljövänlig och det är viktigt för mig. I dag ifrågasätter många designers om det är försvarbart att hela tiden formge nya saker.
Hon är inte ensam om att arbeta med återproduktion: i Småland finns Leif Hauge, den som lärde ut metoden till henne, och ytterligare några andra som håller på med liknande saker. Att använda uttjänt glas är naturligtvis ett sätt att spara resurser. En annan vinst ligger i att den utrustning som används inte är särskilt energikrävande.
Jag har ugnar som jag kan stänga av. På glasbruk har man smältugnar som aldrig stängs av, förklarar Märta Björnlert.
Det går att se begränsningar i metoden, till exempel att föremålens botten alltid blir densamma som den ursprungsföremålet har, men Märta Björnlert känner tänker hellre på möjligheterna. Fantasin sätter gränserna. Och överallt finns det gammalt glas som bara väntar på att bli återanvänt.
Det drygaste är att diska, att ta bort alla klisteretiketter och kalkfläckar.
Märta Björnlert och hennes familj flyttade till Åkerö för att de längtade söderut men ville ha nära till Stockholm. Sedan hyttan Smart glas öppnade i början av sommaren har någon besökare hittat dit varje dag. Så småningom hoppas Märta också kunna ge kurser i glasomformning.
Så jobbar vi med nyheter