Gärna depåstopp

!Den borgerliga alliansens förslag om skattefria fondbyten sätter ett intressant verktyg i händerna på konsumenterna i förhållande till fondbolagen. Det öppnar för en marknad där konsumenterna kan vara kräsna gentemot fondbolagens avgifter för förvaltningen. Om en fond tar ut för mycket och presterar för lite, vänder spararna den ryggen fortare än kvickt.
Redan idag är det så att den som byter fond inom PPM-systemet inte behöver betala reavinstskatt vid bytet, det har också gjort att fler sparare börjat byta fonder mer aktivt. Om detta också överförs till den övriga fondmarknaden kommer storbankernas marginaler för förvaltningen att pressas och konkurrensen om spararnas pengar öka ytterligare. Spararna skulle därmed uppmuntras och inte avskräckas från att byta fonder. Passiva sparare gynnar bara förvaltarna. De behöver inte prestera max för att få förvalta kundernas sparpengar. Som kund känns det onekligen märkligt att betala förvaltningsavgifter för fonder som inte ens varit i närheten av att hänga med index.

Det viktiga är dock att den här bytesrätten blir tillgångsneutral - alltså att samma regler gäller för indirekt ägande via fonder som för direkt ägande av aktier. En idé vore att skapa särskilda sparandedepåer. I dessa skulle pengar sedan kunna flyttas mellan olika tillgångsslag utan att beskattas vid varje enskild transaktion. Först när en vinst realiseras och pengar tas ut från depån skulle dessa bli föremål för ordinarie reavinstbeskattning.
Nästa fråga är hur man hanterar utdelningsbeskattningen. På sikt måste även denna hanteras i samma skatteform.
Samtidigt riskerar man att öka kortsiktigheten och ryckigheten på börsen. En försmak för detta fick i se i maj när 33 miljarder flödade ut ur aktiefonder, vilket förstärkte fallet på börsen. Det är inte nödvändigtvis positivt att även fondkapitalet blir mycket rörligt. Men det är orimligt med ett skattesystem där folk låser in sina tillgångar för att undvika skatten hellre än att ha ett balanserat långsiktigt sparande.