Gärna tjänstledigt men låt parterna bestämma
Möjligheten att få tjänstledigt från ordinarie arbete, är absolut en attraktiv förmån. För den anställde ger det en möjlighet att utvecklas och prova sina kunskaper på nya förutsättningar. Sådant kan ge en nytändning i karriären.
Tjänstledigheten kan också vara en konstruktiv lösning för ordinarie arbetsgivaren, som antingen får tillbaka en kompetensutvecklad anställd och samtidigt kan rekrytera och testa en kompetent ersättare.
När arbetsgivare och anställda gemensamt kan komma överens om möjligheterna till tjänstledighet, ger det oftast upphov till främst positiva effekter. Men det är klart smartast att varje bransch får utforma avtalen på egen hand, hellre det än en fyrkantig lagstiftning som mest riskerar att få besvärliga bieffekter.
Socialdemokraterna hojtar vanligtvis högt om kollektivavtalens värde. Precis som om ordningen med rimliga avtal mellan fack och arbetsgivare skulle vara hotad. Men vad gäller tjänstledighet blundar dock arbetarepartiet för kollektivavtalens möjligheter, i stället drabbas man av akut lagstiftningsyrsel.
Fria händer åt arbetsmarknadens parter? Nej då, det stora partiet vill helst bestämma allt själv. Vad hände med värdet av kollektivavtalen? Eller gäller det bara när lettiska byggarbetare ska kastas ut ur landet?
Ökade möjligheter till tjänstledighet kan också vara ett sätt att underlätta för den som varit sjukskriven länge från sitt vanliga jobb att komma tillbaka i arbete. Men det ersätter inte behovet av en vettig rehabiliteringspolitik - och där har socialdemokraterna mycket att bevisa.
Tjänstledighet är något som fack och arbetsgivare bäst kommer överens om på egen hand. Via gemensamma överenskommelser stärker man samtidigt värdet av kollektivavtalen. En insiktsfull och lyhörd regering har alla möjligheter att stimulera och stödja en sådan utveckling, utan att behöva slå lagboken i huvudet på såväl fack som arbetsgivare och ställa till med oreda.
Så jobbar vi med nyheter