Gästspel i skuggan av Syrienkonflikten

Onsdagen den 4 september domineras av uppmärksammade besök. Kungaparet kommer till Nyköping – och på Arlanda möter regeringen, alltså Alliansens fyra partiledare, USA:s president Barack Obama när han gör sitt första besök i Sverige. Mest ståhej blir det i Stockholm. Säkerhetspådraget är enormt. Det officiella besöket är samtidigt en given möjlighet att utveckla relationerna mellan länderna – och att lyfta frågor som annars riskerar att drunkna i allmänna hövlighetsutbyten. Den amerikanska administrationen har matat fram positiva omdömen om nyttan med att samtala med Sverige, alltifrån miljöteknik till frihandel.
Ett omfattande frihandelsavtal mellan EU och USA är av stort intresse, inte minst med exportlandet Sveriges ögon sett. Om USA förmår att fullt ut omfamna detta vore mycket vunnet både för världshandeln och svenska företag. Det är också välkommet att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) tänker lyfta frågan om hur klimatmålen ska kunna nås. Att USA:s agerande är en nyckelfaktor globalt sett går inte att komma ifrån. Risken att sådana samtal bara utmynnar i att USA åter säger sig vilja göra mer – om bara stater som Kina och Indien tar motsvarande krafttag för att sänka sina utsläpp.
Regeringen har sagt att den inte officiellt kommer att diskutera den omfattande amerikanska övervakningen av internet och särskilt sociala medier. Utrikesminister Carl Bildt (M) säger till nyhetsbyrån AP (2/9) att Sverige inte heller är oskyldigt på området. Visst, men om kålsuparna tog sig tid att diskutera de ideologiska och demokratiska konsekvenserna av ständiga integritetskränkningar på lösa grunder ställt mot värdet av rättsstatens principer, vore det ändå ett steg mot en bättre värld.
Att Barack Obama väljer att besöka Stockholms synagoga är både en symbolisk markering tillägnad minnet av Raoul Wallenberg, men också ett sätt att uppmärksamma att USA inte har undgått att notera de antisemitiska strömningar som kommit i dagen i Sveriges tredje största stad, Malmö.
Bortom det digra besöksprogrammet är det en pressad amerikansk president som kommer till Sverige. Kemiska stridsmedel har använts i striderna i Syrien och det överskuggar både Sverigebesöket och kommande G20-mötet i S:t Petersburg. Barack Obama har varit tydlig med att omvärlden måste reagera i någon form. Samtidigt är det uppenbart att varken USA eller FN är sugna på ett långvarigt och storskaligt ingripande i Syrienkonflikten. Rysslands motstånd i säkerhetsrådet gör att världssamfundet framstår som handlingsförlamat. USA kan med stöd av Nato gå vidare på egen hand, men det ger inte intrycket av en samlad världs reaktion på ett krigsbrott.
Parallellt med Sverigebesöket försöker Obamaadministrationen alltså febrilt finna en proportionell reaktion på användandet av kemiska vapen. Såväl Obama som utrikesminister John Kerry har gått ut med skarpa hot mot den syriska regimen. Det gör att USA inte kan backa särskilt långt från dessa utan att förlora tyngd – och Syriens diktator en diplomatisk seger.