Ge fler möjlighet att fiska

Fokuseringen på småbarnsåren går att förklara. Det är under småbarnsåren som familjernas omställning är störst – medan ekonomin inte sällan är skral. Plötsligt måste alla utgifter planeras och barnbidraget är välkommet när barnvagnen ska betalas.
Familjepolitiken har därmed svårt att lämna blöjstadiet. Välfärdsstatens olika bidragslösningar utgår ifrån att när barnet väl börjar skolan blir resten av ungdomsåren en raksträcka. Ändå är det när vardagen återvänder efter föräldraledigheter och fritidsinskolningar som många familjer möter sina brantaste uppförsbackar.
Föräldrar som allt som oftast jobbar över och lägger en peng till pizza har svårt att få ihop livspusslet. När medelklassens karriärval, frivilligt eller ofrivilligt, prioriteras före vardagskontakten med barnen lägger sig tystnaden runt köksbordet. Tolvåringen svarar pliktskyldigt om hur det har varit i skolan och skyndar till sina TV-spel när middagen är uppäten.

När Socialdemokraternas skuggbudget föreslår att föräldrapengen ska kunna tas ut fram tills att barnet fyller 16 år är man något viktigt på spåret. Förslaget gör varken från eller till när det gäller att göra familjer mindre beroende av bidrag. Bäst vore om genomsnittsfamiljen – med hjälp av lägre skatter – fick råd att klara sig utan statens hjälpande hand.
Däremot kan en förlängd föräldraledighet vara en dellösning på dels familjers svårighet att få ihop livspusslet, dels ett sätt att förebygga tonårsbrottslighet innan brotten hinner begås. Mamman eller pappan som väljer att ta ut några månaders kvalitetstid med sitt tonårsbarn förbättrar naturligtvis vardagskontakten inom familjen.
Visst går det att höja ett varningens finger utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Pappor behöver knyta an till sina barn även när barnen är små. Däremot låter pappans eller mammans ökade möjligheter att ta med femtonåringen på en fisketur som en humanare föräldrapolitik än att tvinga dem att betala för samma tonårings skadegörelse.