I förmågan att plocka upp politiska förkortningar kan Sahlin faktiskt vara Socialdemokraternas främsta partiledare i modern tid. Hon satte tidigt upp HBT-frågorna på dagordningen. Nu har hon bestämt sig för att riva upp FRA-lagen.
Om Mona Sahlin och hennes vänner i Miljö- och Vänsterpartiet går från ord till handling återstår att se. Det är en sak att lova, en annan sak att hålla. Men är det någon fråga som, när slutet på mandatperioden skrivs, riskerar att överskugga samtliga frihetsreformer Alliansregeringen genomfört är det just FRA-lagen. Alliansen landade fel i första stund och har i sin iver att framstå som ansvarstagande vägrat att erkänna sitt haveri.
Oppositionen är politiskt korkad om man inte utnyttjade regeringens brist på förtroendekapital gällande FRA. Därför är det glädjande att motståndet mot vår nya övervakningslag lever och frodas även i de borgerliga partigrupperna. I en ny debattartikel skriver bland annat Centerpartiets liberala samvete Per Ankersjö att FRA-lagen måste granskas på nytt (DN 7/7).
De borgerliga kritikerna säger vad som behöver sägas. Trots regeringens försök med en reviderad FRA-lag är mycket fortfarande oklart. Vilka myndigheter ges egentligen rätten lägga ut spaningsuppdrag hos Försvarets radioanstalt? Nya uppgifter tyder, enligt de borgerliga kritikerna, på att Regeringskansliet och Försvarsmakten får sällskap av Säpo och polisen.
Om farhågorna är riktiga öppnar Alliansregeringen dörren för ett Stasisamhälle. Militärt och polisiärt spaningsarbete ska inte sammanblandas – inte ens när det gäller bekämpning av gränsöverskridande brottslighet. Sverige måste självklart ha ett effektivt säkerhetsarbete. Men att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten är inte samma sak som att du och jag ska behöva finna oss i Säpo tar del av vår kommunikation.
Bäst vore alltså om Alliansregeringen gjorde reträtt och behandlade kommunikation på nätet efter samma principer som vanliga brev och telefonsamtal. FRA-lagen hotar vår integritet och våra demokratiska intressen. Det är mycket bättre att regeringen river upp och gör om, än att Mona Sahlin får chansen att göra så.
Ge inte Sahlin chansen att rädda oss från Stasi
Det går att beskylla Mona Sahlin och den rödgröna oppositionen för mycket. Varken det politiska samarbetet eller de skattehöjningar som presenterades i förra veckan ger bilden av en statsministerkandidat som tar ansvar för Sverige. Frågetecknen är betydligt fler än svaren. Men oppositionen har en förmåga som Alliansregeringen delvis saknar: de rödgröna håller örat mot marken.
Så jobbar vi med nyheter