Ge Ludmila chansen att göra jobbet vitt

En dag låg det en lapp i brevlådan. Avsändare var Ludmila. Allt som stod var ett telefonnummer, för städhjälp eller fönsterputs. Ludmila är en av alla de kvinnor som arbetar i de svenska hemmen, utan att myndigheterna vet om hennes existens. Vi andra låtsas helst att hon inte finns.
Många, många har svartstädning men ingen talar om det. Städjobb ses fortfarande som något skamligt och att anlita svart arbetskraft är trots allt genant.

Hej, Ludmila. Du har lagt en lapp i min brevlåda. Ludmila pratar perfekt svenska, med endast en svag brytning. Hon vill inte prata pris i telefonen utan låter förstå att vi nog kan bli överens bara vi får träffas. Timpriset ligger runt 70 kronor. När jag säger att jag vill betala vitt, tystnar hon och undrar: varför då?
Hon vet inte ens om det är möjligt, och måste uppenbarligen rådfråga någon. Vi säger hej då. Ludmila har inga sociala förmåner. Hon har inte ens tillträde till våra dyra trygghetssystem. Men Ludmila har uppenbarligen inte övervägt att arbeta vitt. Det lönar sig dåligt. Enligt en uträkning i Svenska Dagbladet ger åtta svarta städtimmar à 70 kronor en lön på 13 000 kronor. Det är flera tusenlappar mer än ingångslönen för vitstädare efter skatt.

Inte nog med att det svenska skattesystemet beskattar mänskligt arbete hårdare än maskiner. Vi beskattar låginkomsttagare hårdast av alla, vilket gör det dyrt att anställa okvalificerad arbetskraft. Detta är inte bara ett problem för de som lever utanför samhällets skyddsnät det drabbar också hela den privata tjänstesektorn.
Enligt Föreningen Sverigeturism står två av tre hotellrum tomma för att Sverige har blivit för dyrt att turista i. Över en miljon svenskar saknar arbete, men hotellbranschen har inte råd att anställa fler, utan svarar i stället med billigare service och sänkt kvalitet.
De flesta svenskar har inte råd att anlita en städfirma. Här måste man tjäna tre till fyra gånger mer än den som utför jobbet för att det ska gå ihop. Det är nästan omöjligt att producera enkla tjänster i vårt land. Med det löser vi genom att jobba mindre och själva, obeskattat, utföra de tjänster som vi skulle kunna köpa lågbeskattade av professionella yrkesmänniskor.

Arbetslivsminister Hans Karlsson väntas i höst föreslå en rad åtgärder för att komma åt svartjobbarna. Visst, sätt dit dem. Men sänk först skatten för hushållsnära tjänster så att Ludmila kan få känna sig trygg på arbetsmarknaden och skaffa någon som marknadsför hennes tjänster, utan att hon behöver skämmas.