Jag känner den redan innan jag klivit över tröskeln. Den varma, sköna stämningen som råder inne på Arnö familjecentral, där unga tjejer sitter vid långbord och äter, pratar och skrattar. Här finns plats för alla samtalsämnen som rör deras liv, smått som stort.
– Jag har varit med i tre år, och det har betytt jättemycket för mig. Jag har lärt mig massor och utvecklats mycket, säger Mahbuba Gündüz.
Hennes bordsgranne, Amanda Tchini, instämmer och berättar om den trygghet som diskussionerna vilar på:
– Det är en familjär känsla i gruppen. Jag har fått många nära vänner genom att vara med här, och det stöd vi känner från våra ledare stärker oss som personer.
Flera av tjejerna återkommer till trygghetskänslan, som sprider sig även utanför gruppens sfär:
– Den finns med även när vi möts ute på stan, eller kanske i skolan, säger Helan Sendi.
De tjejer som varit med genom åren har rötter i olika länder. Något som kan ge upphov till funderingar.
– I tjejgruppen har vi lärt oss att respektera varandra, fastän vi till exempel har olika religioner. Genom det har jag lärt mig att respektera andra även utanför gruppen, säger Rorro Anoushe.
– Det är viktigt för invandrartjejer att synas i samhället. Här får vi lära oss hur vi kan göra för att träda fram. Prata om våra livsdrömmar och ambitioner.
I tjejgruppen känner man sig med. Inte utanför. Även deras mammor har fått vara med och diskutera.
– Det är viktigt att de får vara med. Se vad vi gör. Att leva i ett mångkulturellt samhälle är inte alltid så enkelt, säger Rorro.
Tjejerna gör mer än pratar. De har badat ihop, grillat, tittat på film, myst på hotell. Ikväll ljuder musiken högt och rytmiskt efter maten. Det är dans och handklapp, fniss och kramar, värme och gemenskap.
Dasha Sushkevich, som kom från Vitryssland för fyra månader sedan, känner sig redan trygg i sällskapet:
– Jag tycker om att komma hit. Vi gör något roligt varje gång, till exempel lagar mat. Jag har visat rysk dans för de andra, och de har visat sina danser för mig, berättar hon.
Sherin Abdulkady, en av gruppens ledare, var med vid starten för tio år sedan.
– I början krävdes det jättemycket arbete för att få hit tjejerna. I dag vet alla vilka vi är, och det går lätt att få hit även de nyanlända. Det har varit underbart att få följa tjejerna i deras utveckling, och jag är så stolt över dem!