I grund och botten handlar det om en övertro på verktygen. Vi använder sociala medier –nätverk, applikationer och forum - mer än någonsin, men vi talar ofta om annat än partipolitik. Partierna satsar stort, delvis för att lära sig och försöka förstå. Socialdemokraternas valledare Bo Krogvig (DN 12/9) bedömer det som att olika kommunikationssfärer kompletterar varandra. Men han ser traditionella möten och samtal som vassare än sociala medier.
Det tål att diskuteras. Allt beror på hur man möts. Dörrknackningar, exempelvis, luktar telefonförsäljning. Torgmöten kan kännas som sammankomster ur den riktigt gamla skolan, detsamma gäller offentliga debatter och utfrågningar. Det är inte alltid de lockar fler än de redan övertygade. Men ibland kan det bli riktigt bra diskussioner som får förbipasserande att stanna till och lyssna en stund. På samma sätt kan partiernas närvaro på nätet fungera. Väljaren styr, partiapparaterna anpassar sig.
Ingen valrörelse är den andra lik. I tv får partiledarutfrågningarna stryk av Idolprogram och annat. Enskilda framträdanden blir inte lika tungt opinionspåverkande som tidigare. Fast sårbarheten för skandaler och pinsamheter är minst lika stor som förr. Här utgör sociala medier rena motorvägarna. Det destruktiva sprids betydligt lättare än det konstruktiva.
Digital kommunikation och information lär garanterat få större vikt över tid. Men med andra förtecken än de traditionella. Sociala medier blir inte moderna torgmöten, nätet ger inte massmobiliseringar samma tyngd som ett välfyllt torg. Begreppet mobilisering luktar i dag mer lumpen än frivilighet och entusiasm.
Via Facebook och Twitter är vi hellre individer än medlöpare i ett lämmeltåg. Det innebär inte att intresset för politik är lågt, eller att engagemanget för politiska frågor är svagt. Vid rätt tillfälle, som Barack Obamas omskrivna presidentkampanj, kan många olika röster föras samman i nätverk, där summan är större än delarna. Men det fungerar inte i vilken valrörelse som helst, med vilka aktörer som helst.
Vi ser en värld där individualiseringen tar täten. Bara de mest kollektivistiskt övertygade misstar detta för egoism. Var och en använder sociala medier efter eget tycke och smak. Varför rätta in sig i ledet om man inte behöver?