När barn- och ungdomsnämnden ska redogöra för konsekvenserna av den lilla friskolan Kojan i Lästringe samt Isaksdalsskolan, driven av Bildningsbolaget i Nyköping, listas idel svårigheter. Den mest cyniskt framhållna effekten av etableringen i Lästringe är att den kommunala skolan där ”måste läggas ner”. Det är ju just kommunens vilja att lägga ner som har drivit fram friskoleansökan. Dessutom påstår nämnden att skolskjutskostnaderna kommer att öka ”om kommunala skolor läggs ned”. Men barn som väljer friskola kostar inga skolskjutspengar och bussning av barn bör ha inkluderats i det egna nedläggningsförslaget i Lästringe. Dessutom påstår man att nyetableringar försämrar effekterna av den omfattande lokal- och organisationsförändring som just nu pågår. Det är att ta ut många misslyckanden i förskott.
Följdfrågan blir om Nyköpingsalliansen välkomnar nya fria grundskolor?
I utbildningsnämnden verkar synen på friskolor vara något mer positiv, även om det inte är några jubelkörer där heller. Socialdemokraterna skiljer ut sig genom att protestera mot majoritetens skrivningar om att nya fria gymnasier påtagligt ”kan” påverka bredd och kvalitet på befintliga utbildningar, vilket ”kan” påverka bredden i utbudet av gymnasieprogram. ”Kan” är ett nyckelord. I en särskild reservation slår Socialdemokraterna fast att nya gymnasieetableringar ”kommer att” påverka både bredd och kvalitet i kommunens egna program. Bredden kan diskuteras, men att ökad konkurrens ger en given kvalitetssänkning är absolut inte givet.
Anser Socialdemokraterna att nya fristående gymnasier automatiskt för med sig så negativa effekter?
Visst är det kommunens uppgift att tydligt redogöra för negativa konsekvenser av att konkurrensen om eleverna ökar med etableringen av en friskola i kommunen. Men man kan tydligt välja vad man framhåller och hur man ser på friskolorna som fenomen. Det borde vara att förvänta av skolpolitikerna att de håller sig nära den positiva syn på friskolor som de påstår sig ha. Kluvna tungor ger ett märkligt intryck.