Gissningar är inte detsamma som att veta

Fackförbundet ST, som ingår i TCO, har fått stora rubriker för sin enkätundersökning bland medlemmarna på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen – kopplat till de senaste förändringarna i sjukförsäkringen.
Mediestrategiskt är det starkt att få så pass stor respons på en mätning där bara 38 procent har valt att svara. Bortfallet är således stort.
Därför ska man nog vara försiktig med tolkningen av andras antaganden, som det här handlar om.
ST påstår att regeringen har missbedömt vårdbehovet för de personer som skrivs ut ur sjukförsäkringen och hänvisas vidare till ett program i Arbetsförmedlingens regi. Facket utgår från att de 38 procent som svarat på enkäten är fullt representativa för samtliga tillfrågade. Men resterande 62 procent kan ju ha haft en annan uppfattning. Detta vet vi inte.
Reformerna inom sjukförsäkringen har inte hanterats pedagogiskt väl av regeringen. Men förändringarna i sig syftar till att göra en problemfylld försäkring något mindre problematisk. Ambitionen är god, men förändringarna lär knappast genomföras utan brister och nya felkällor.
Därför är det så viktigt att vara noggrann i alla led. En intresseorganisation gör vad den kan för att synas. Men ST borde nog först ha synat sin egen rapport och samlat på sig ett starkare underlag innan man slog på stora trumman. Nu må det dundra, men det dundrar ihåligt.
Försäkringskassans – och därmed regeringens – bedömning kan säkert ha varit i underkant. Fler än den tredjedel som man har räknat med, kan behöva återgå till sjukförsäkringen.
Men det kan också vara så att ST:s tolkningar är uppåt väggarna. Det handlar om bevisligen svårbedömda fall i gränslandet mellan arbetsför och sjuk.
Den nya sjukförsäkringen och dess följder tål därför att analyseras noga. Det handlar om den verkligen ska kunna fungera som en kontrollerad väg tillbaka till arbetslivet – eller om den ska återgå till att vara en socialförsäkring som främst reglerar ersättning till den som är sjuk. Det sistnämnda vore ett dyrköpt misslyckande.
Vänta och se må vara föga rubrikmässigt. Men i det här fallet känns det som om det viktigaste är att ta det piano till dess att reformen har varit på plats en tid och det är möjligt att grundligt analysera dess effekter. Bortom gissningar, magkänslor och antaganden.