Alltihop det här fick vi i går kväll från fem mycket drivna musiker.
Men grunden var det där med melodin. I Anneli Evaldsons sång fanns tryggheten så att dragningarna och leken med textens ord kändes övertygande, inte pålagda. Hon kunde få rösten att mörkna för olycklig kärlek men var ändå verkligt bäst på det levnadsglada och fartfyllda. Bara en låt på svenska var för lite, men översatta ”Autumn Leaves” överraskade med just uptempo och inte melankoli.
Och från Filip Jers fenomenala munspel kom långa slingor som rörde sig runt melodin. Kanske är det trist för honom att bli jämförd med Toots ”The one and only”. Men han var nära dennes svindlande lätthet och böjlighet i balladen ”Why Did I Choose You”. Minsann spelade han också tvästämmigt med sig själv.
Bästa låt? Kanske jazzvalsen ”Better Than Anything” före paus när alla var uppvärmda.
Glad start på jazzvåren
Jazz kan vara så olika. Långa kaskader av toner så man bara häpnar. Men också förmågan att sjunga eller spela en melodi så man blir glad och fulltankad av energi som lyssnare. Eller också grips i själen och blir nära tårarna.
Så jobbar vi med nyheter