Glada infall i Trollflöjten

Det är ingen hejd på infallen i Stockholmsoperans nya uppsättning av Mozarts sångspel Trollflöjten. Regissören Ole Anders Tandberg har lekt fram verket och han har lyckats.
Trenden att nutidsanpassa operaverk från originalen går mestadels överstyr, men här har man äntligen klarat av detta hela vägen.
Mozart komponerade Trollflöjten månader före sin alltför tidiga död 1791. Operan berättar om prinsen som ska rädda prinsessan ur den svarte Sarastros fångenskap. På vägen dit måste han tillsammans med sin tillfällige vän Papageno genomgå ett antal livsavgörande prov. Både den glade gamängen Papageno och prinsen Tamino får sina damer till slut. Det goda och det mörka möts – och som sig bör vinner det ljusa.
Scenen är en lektionssal, en symbol för livets skola. Jag har sällan sett en mera pricksäker scenografi på Kungliga Operan och när den sedan fylls med alla dessa mixar av tänkvärda tankar, vacker musik och humoristiska upptåg, ja, då blir kvällen fulländad.
Det här är också uppsättningen, där den unga generationen operasångare får den stora chansen att presentera sig. Och så flera av dem gör det! Ida Falk Winland som Pamina och Susanna Stern som hennes mor Nattens drottning är glänsande. Den förstnämnda sjunger säkert och vackert med en ypperlig
teknik, den sistnämnda gör koloraturen strålande och starkt med en övertygelse som jag hört hos få. Det är bara att gratulera till Sterns absoluta genombrott och Falk Winlands dokumentation av att vara en av våra unga ledande sopraner.
På den manliga sidan är Carl Ackerfeldt rolig som Papageno,
där regissören lagt in många oväntade infall. Ta bara detta med hans möte med sin Papagena – utan att avslöja för mycket skiljer sig det liksom så mycket annat från det gängse.
Daniel Johansson som Tamino och de tre damerna Marianne Hellgren Staykov, Susann Végh och Katarina Leoson ger stringens åt föreställningen och deras frisyrer påminner om vissa damers i tv-reklamen för Com hem…
Stefan Klingele dirigerar Hovkapellet till en magnifik framgång – sammetslent stråk och distinkt blås sätter färg på förställningen.