Glesbygden behöver mer livskraft, inte stöd

Bo i norr, tjäna hundralappar! Boende i norra Sveriges mer glesbefolkade områden ska få höjt grundavdrag. Som mest handlar det om en tusenlapp per år. Detta skatteavdrag, som miljöpartiet ser ut att ha fått med sig socialdemokraterna och vänsterpartiet på, ska kompensera för högre uppvärmnings- och resekostnader, vilka med vänsterkartellens politik har ökat för alla den senaste mandatperioden. Som plåster på såren är det rätt blekt.

Avdraget missar dessutom målet. Det ger inte bättre förutsättningar för utveckling i glesbygd. Inte blir det lättare att driva företag eller anställa fler och det skapar inte bättre tillgång till offentlig service. Det ger, med Kirunapartiet Lars Törnmans ord, 60 spänn mer i plånboken per månad. Varningsflagg för ökad byråkrati har redan hissats. I ett antal större kommuner handlar det om att bo på rätt sida om församlingsgränsen; grannen får göra avdrag, du får det inte.

Centerpartiet, som tidigare haft liknande förslag på agendan, har övergett bidragstekniken. I stället förordar man åtgärder för att stärka regionens livskraft och tillväxtförmåga. Att hela Sverige ska leva, handlar om bättre möjligheter att driva företag och att jobba, att utveckla kompetenser och idéer. Ett sätt att kompensera för särskilt höga resekostnader är höjt reseavdrag. Det är en vettig åtgärd som ger sänkt skatt för alla som måste använda egen bil när andra kan välja bussen eller tunnelbanan.
Det är inte svårt att finna människor som vill bo nära naturen, med goda tomtytor och en bit att gå till grannarna. Det svåra är att föra en politik som skapar ordentliga förutsättningar för företagande och jobb samt skatteintäkter för en god kommunal service inom rimliga avstånd. Det kräver en politik som ökar tillgången på riskkapital och gör det lättare för företag att anställa och expandera. Det handlar också om vettiga utbildningsmöjligheter och goda kommunikationer bra vägar och järnvägar samt digitala transportleder med verkliga bredband och stryktåliga telefonnät.

Regeringens tänkta glesbygdsavdrag permanentar i stället bilden av ett evigt stödområde. Den fastnar i frågan om hur stort bidraget bör och kan vara till dem som bor långt bort från storstäderna.
Glesbygden är ett område med outnyttjade resurser och möjligheter. Huvudfrågan är därför vad dessa områden behöver för att bidra mer till en god tillväxt och en bra välfärd. Med svaren får man en politik som pekar åt rätt håll.