Glest i spåren på skid-DM

Jag minns när vi arrangerade en tävling med 600 startande här på Dammbroängen, berättade Kjell Duan, en av tiotalet åskadare vid målfållan. SN:s utsände var nära att kasta ur sig klyschan det var bättre förr men Kjell var snabbare och förklarade;
De flesta av oss gamlingar, som fortfarande åker, kör klassiskt. Dessutom är det sällan vi har snö så vi kan fixa spår både för skating och klassiskt.

Thomas Nilsson i tävlingsledningen såg nöjd ut inför starten och det hade han all anledning att vara. Tvärtemot lördagens väderprognoser, som lovat ett par minus, slog det till och blev riktigt kallt under natten. För en gångs skull finns det snö och kylan har hållit i sig.
Det blev nog tretton grader kallt i natt, så spåren är hårda. Kanonförutsättningar, helt enkelt, lät han meddela.
Att det strulade in i det sista med småsaker som tidtagning och högtalaranläggning är inget att hänga upp sig på. Inte vid en tävling där 28 tävlande är dubbelt så många som antalet åskådare och funktionärer sammanslaget. Det vilade helt enkelt en avspänd och mycket gemytlig stämning över Dammbroängen denna söndag.

Royne Myrman, tävlande för Nävekvarns GIF, var ende lokale deltagare i herrarnas 30 km. Uppvärmingen skedde i Nyköpings Kanotklubbs overall och Royne meddelade att han jobbar för att behålla sin plats i klubbens lag till sommaren. Skidåkningen ingår i träningen och även om det blivit lite för lite fristil kände han sig i god form inför loppet;
Jag har kanske en 26-27 mil skidor i benen, det blir Kolmårdsraiden och Vasaloppet efter det här, sa Roine. Målsättningen var satt till en plats i mitten av de elva startande och det blev till slut en nionde plats.

Jag får vara nöjd, jag hade lite svårt att göra mitt eget lopp men efter ett tag fick jag sällskap och då kändes det bättre, meddelade han. I mål var Myrman nio minuter efter segrande Patrik Nordin från Södertälje IF.
Bland damerna stod det lokala hoppet till hemmaåkaren Ingela Hagfalk och trots att hon hade en tuff resa i bagaget från lördagens stafettDM infriade hon, utan problem, favoritskapet. Segermarginalen blev dryga fyra minuter över tio kilometer.
Hagfalk gick ut sist av de startande men redan efter varvningen vid 2,5 kilometer ledde hon med dryga minuten. Väl i mål hade hon passerat de övriga och kunde lungt invänta konkurrenterna med en mugg varm saft i handen.
Jag tyckte inte att jag orkade alls.

Totalt seg i armarna och ingen skjuts i benen, meddelade hon efter loppet. Som hemmaåkare och mer eller mindre uppvuxen på anläggningen hittade hon en rad faktorer som gjorde det hela enklare;
Visst är det en fördel att man känner terrängen, jag vet ju hela tiden precis var jag är och hur långt det är kvar, sa Ingela. Till vardags är det som bekant skidorientering som gäller och nu i första hand uppladdning inför SM, men det kommer att bli en del åkning utan karta den närmaste tiden;

Jag ska åka Raiden nästa helg och sedan blir det någon mer tävling innan det är dags för SM, avslutade Ingela Hagfalk.