Gnesta måste gneta

!Vi politiker ska fördela en lägre budget 2010, utan att det drabbar. Så är det i hela landet, från Medeltiden när vi fördelade medel till Prioriteringstiden, där vi nu prioriterar. Så skriver Centerns Ingalill Fredriksson, ordförande i Barn- och utbildningsnämnden i Gnesta, på sin blogg.
Spartider är tuffa tider. Det är alltid någon som kommer ikläm när pengarna försvinner.
Så är det med hemsändningsbidraget som kommunen inte vill stå för ensam när Regionförbundet drar in sitt stöd på 50 000 kronor (SN 27/4). För de hushåll som fått besök av varubilen, är det bekymmersamt och sannolikt oroande inför framtiden.
Det är möjligt att det som Regionförbundets Göran Norberg säger i artikeln, att det finns smartare lösningar. Kommunen måste pröva alla möjligheter. Men samtidigt ska man komma ihåg att förändringar i någon form också påverkar den lokala handlaren som står för dagens transporter, i det här fallet Ica Strandhallen i Stjärnhov.
Om hemsändningsbidraget försvinner, måste det till ett fullgott alternativ för att hjälpa dem som inte klarar sig utan detta stöd. Att lämna någon behövande i sticket, kan aldrig komma på fråga.
I bakgrunden finns den allt överskuggande frågan om kommunens ekonomi. För bara någon vecka sedan meddelade kommunalrådet Henric Sörblad (M) att Gnesta kommun måste minska sina utgifter med 17 miljoner för 2010. På Ingalill Fredrikssons bord i den omfångsrika Barn- och utbildningsnämnden ligger krav på de mest omfattande kostnadssänkningarna, åtminstone 8,5 miljoner.
I ljuset av detta är plus eller minus 100 000 kronor i hemsändningsbidrag måhända småpotatis; det är likväl en kostnad att noggrant nagelfara. Varje kostnadskrona måste ses över. Ska Gnesta stå stadigare i konjunktursvängningarna vill det till att börja gneta och prioritera även där det tar emot.

Ingalill Fredrikssons beskrivning av den kommunala tideräkningen är träffande. I Prioriteringstiden krävs ständiga avvägningar, ibland smärtsamma sådana. Det är alltid lätt att säga i efterhand, men ett problem är att det faktiskt också i Gnesta har funnits ett läge där man mer fördelade medel; ett läge där kommunerna tillät sig en viss optimism om framtida skatteintäkter.
Gnesta är ingalunda den värsta syndaren i sammanhanget, men ändå. De kommuner som ständigt har jobbat inom Prioriteringstidens hårdare, snålare ramverk har en tydlig fördel i dessa kristider. Många svåra beslut har redan tagits när högkonjunkturen fortfarande gav en hjälpande hand.