Gnestas Skalman har klarat drömgränsen
Gnestakillen Erik Sjökvist har på fyra år slagit sig in i europaeliten. Förra veckan klarade han kvalgränsen på 5 000 meter och nu väntar EM för långdistanslöparen.
På fyra år har han gått från fotbollsspelare i division 7-laget Gåsinge-Dillnäs till att bli långdistanslöpare på elit-nivå. Eriks löparhistoria är i klass med storyn i någon smörig amerikansk film med lyckligt slut.
I augusti 1998 sprang han Midnattsloppet. 10 kilometer på 31 minuter och 30 sekunder. Det tog inte lång tid innan den anrika löparklubben Enhörna IF hade värvat gnestakillen. Två år senare blev han nordisk mästare i terräng.
I förra veckan klarade han kvalgränsen till EM. I Ludvika sprang han 5 000 meter på 13.37, två sekunder snabbare än vad som krävdes.
På kvällen den nionde augusti går kvalet till 5 000-metersfinalen två dagar senare. Ett taktiklopp väntar på Olympiastadion i München och Erik tror att bara han ligger med inför sista varvet så kan det mesta hända.
Målet är att ta sig till finalen. Sedan är allt bonus, säger Erik som ska göra sitt första stora mästerskap på bana.
I år har det lossnat rejält för Erik. NM-guld i terräng i våras, fyra på Europacupen i Sevilla kring midsommar och nu nytt personbästa och en EM-biljett.
Jag har haft problem med skador förut och har bland annat haft tre stressfrakturer. Det tar tid för kroppen att vänja sig och jag har inte bakgrunden för att kunna träna hårt.
Det tar ett tag att bli bra och nu har jag kommit upp till en nivå där träningen fungerar bra och då har jag kunnat lyfta mig ett snäpp, eller till och med två snäpp.
Någon har sagt att det tar tio år att bli en bra långdistanslöpare, dessutom når de flesta toppen av sin karriär efter att ha fyllt 30. Erik har alltså framtiden för sig.
Det gäller bara att våga ta ut sig.
Två gånger om dagen sticker han ut från hemmet i Tumba, storskogen Lida ligger in på husknuten. Året om, oavsett väder. Som mest blir det 1819 mil i veckan. Inga motivationsproblem där inte!
Jag är van, det är bara att snöra på sig skorna och sticka ut.
Där emellan äter, sover och pluggar han. Livet är upplagt efter träningen.
Man har ju sina klockslag, säger Erik och skrattar.
Jag har blivit lite som Skalman!
Men han gillar sin mat- och sovklocka. Löpningen är rolig och han tränar för att bli så bra det går, helt enkelt.
Det är skitkul!
Och så är det väldigt fritt. Jag ska hålla på så länge det är kul och jag tror det kan bli ganska länge.
Så jobbar vi med nyheter