Riksbanken är den myndighet som flest svenskar känner förtroende för. Det rapporterade Ekot i måndags. Chefen för Riksbanken, Stefan Ingves, känner sig säkerligen nöjd. Men bakom siffrorna ligger knappast någon djupare kunskap. Sedan år 2000 har riksbanken konstant legat under sitt eget inflationsmål på två procent. Eftersom löner och priser anpassas till den förväntade inflationen har det inneburit onödigt höga kostnader och fler arbetslösa.
Tyvärr verkar de inte dra lärdom av historien.
Sedan finanskrisen bröt ut har det funnits två tydliga läger i riksbankens direktion. Räntehökar som förespråkat högre räntor och ränteduvor som förespråkat lägre. Den svenska penningpolitiken har på senare år ofta avgjorts genom ordförandens utslagsröst och med reservationer från halva direktionen att räntan borde sänkas.
Trots att både inflation och bnp beräknas vara låg under det kommande året beslutades i går att lämna räntan oförändrad. Men flera ledamöter ville se en sänkning.
Historiskt har dessa ränteduvor som sagt haft rätt.
Om Riksbankens prognos står sig kommer inflationen även i år ligga under målet. Detta samtidigt som arbetslösheten är hög och ekonomin uppvisar svaghetstecken. Kanske är det dags att stimulera med lägre ränta?