Gör upp med bakåtsträvarna

Även om kristdemokraternas nye partiledare Göran Hägglund kan skämta verkar det inte som om väljarna har förstått poängen. Kristdemokraterna som håller riksting i Skövde har halverat stödet i opinionen sedan valet 2002 och balanserar nu farligt nära fyraprocentsspärren.

Vad var det då som gjorde kristdemokraterna så framgångsrika under storhetstiden 1978 till 1998? Orsakerna får nog först och främst sökas hos moderaterna. Alf Svenssons sympatiska framtoning blev ett alternativ för dem som ogillade moderaternas nonchalanta bunkergäng och vurmandet för de nyliberala idéerna. Under Svenssons ledning tonades abortmotståndet ner och EU-kritikerna trängdes tillbaka. I stället började partiet närma sig Europas socialkonservativa kristdemokrater.

I dag är det återigen Europapolitiken som splittrar partiet. Kvar finns en konservativ attityd, den som säger att man ska försvara kung och fosterland, kyrka och moral, lag och ordning, nation och familj. Men det räcker inte.

Göran Hägglunds största problem är att de socialkonservativa åter attraheras mer av de nya moderaterna än av hans eget parti. Det ger honom två möjligheter, att gå längre höger ut och tillfredsställa moralhögern eller framstå som än mer allmänborgerlig. Ungdomsförbundet med sin nya ordförande tycks vara på väg långt ut på högerkanten, men tack och lov är inte det en politik som verkar gå hem i Sverige. Som ett allmänborgerligt parti behöver kristdemokraterna en stark profilfråga men det är tveksamt om partiets familjepolitik är något som lockar dagens småbarnsföräldrar.

Ett gott råd är att Göran Hägglund gör upp med de moralistiska bakåtsträvarna och lyfter fram de humanistiska värdena i den kristna tron som tolerans, generositet och gemenskap.