Gör välfärden en tjänst

Hittills har varje försök att föra frågan om hushållsnära tjänster framåt kantrat i en mossig pigdebatt. Statarsamhällets vedermödor tycks även vara utgångspunkten för den socialdemokratiske riksdagsmannen Fredrik Olovssons inlägg nedan. Han har uppenbarligen inte en aning om vad som händer i nutidens Sverige och i länderna runt omkring oss. Finland är bara ett av alla länder som genomför reformer inom hushållssektorn.

Frankrike satsar 13 miljarder kronor under tre år på att utveckla hushållssektorn och räknar med att skapa en halv miljon nya jobb. Den franske arbetsmarknadsministern har kallat det en stilla revolution. I Frankrike finns redan möjligheter till avdrag. Nu handlar det om att förena en djupt förankrad reform med kvalitet, enligt Tryggve Gustafsson , journalist som har studerat det franska exemplet. För att främja samarbetet mellan olika parter bildas till och med en statlig myndighet för hushållstjänster.

Trots att det finska systemet bara har verkat i ett år och ännu inte har utvärderats anses det vara mycket populärt. I Finland råder det politisk enighet om att det är viktigt att stödja såväl produktion av hushållsnära tjänster som tjänstesektorn i stort. En av flera anledningar är det skifte som sker från varuproduktion till personliga tjänster.

Sverige liksom många andra länder i Europa genomgår en strukturomvandling, där varuproduktionen flyttar till lågkostnadsländer. Trots konjunkturuppgången ökar inte den svenska sysselsättningen. Över en miljon svenskar i arbetsför ålder lever på bidrag i stället för att gå till ett arbete, vilket gör att vi måste ta resurser från skolan, vården och omsorgen.
För varje arbetslös person som får ett arbete i den personliga tjänstesektorn i stället för att uppbära A-kassa, skulle staten tjäna 400 kronor om dagen, trots en rabatterad arbetsgivaravgift. Det finns väl knappast någon som vill påstå att statliga inkomster är ideologiskiljande?

Hushållstjänster har ingenting med 30-talets pigor att göra. Är det någonstans som vi har pigor i dag så är det i den svarta sektorn, där polska och baltiska kvinnor sliter för slavlöner. Nu behöver vi i stället vidga begreppet hushållsnära tjänster. Vem skulle inte vilja anlita en datanördspatrull när barn i dataåldern har föräldrar som inte kan ett dugg om datorer? I USA finns det en mängd liknande serviceföretag men i Sverige växer de inte alls.
Genom att ta lärdom av andra länder kan vi bekämpa svartjobben och samtidigt skapa jobb för människor som i dag är arbetslösa. Behoven finns, såväl bland barnfamiljer, LO-medlemmar som bland de äldre.

Catharina Håkansson
politisk chefredaktör