Om alliansen vinner valet 2014 blir Fredrik Reinfeldt (M) historisk när han som icke-socialistisk statsminister går in på en tredje mandatperiod i rad. Men det kommer att vara en allians som har gått till val på sakpolitisk gemenskap, inte ideologisk.
Moderatledarens förslag om en gemensam allianspolitisk idédebatt möttes av ett nej tack från Kristdemokraternas Göran Hägglund. KD-ledarens motiv är sannolikt att en sådan idéproduktion riskerar att främst gynna det största partiet och att denna plattform till övervägande del blir en liberal produkt. Utrymmet för KD:s moralkonservatism blir minimalt.
Finns det då inget idémässigt att vårda i alliansgemenskapen? Jodå. Att bara rycka på axlarna åt denna samverkan är att missa vad som långsiktigt krävs för att bryta begränsningar som decennier av socialdemokratiskt maktinnehav har präglat in i den svenska självbilden. Det var detta som förra centerledaren Maud Olofsson beskrev som ett nödvändigt värderingsskifte och att ”ta fajten för frihetsfrågor”.
Allianspartierna har olika uppfattningar om hur och varför samhället bör förändras. En idéplattform för fyra skulle bli ett icke-socialistiskt principdokument, men sannolikt inte mycket mer. För samsynen är inte given. Idémässiga slitningar har skakat om alliansen förr – alltifrån rätten för två personer av samma kön att ingå äktenskap till rätten till privat sfär, fredad från statlig insyn.
På denna ledarsida har vi visserligen pekat på möjligheterna för Folkpartiet och Centerpartiet att i framtiden söka bredare gemensamma plattformar på liberal grund, om partiföreträdarna kommer över fördomarna mot varandra. Men att bygga ihop alla fyra partierna gör sig inte. Alliansuppdraget från valrörelsen 2006 är inte slutfört, även om jobbskatteavdrag och valfrihetsreformer har avlägsnat stora S-märkta skygglappar. Det finns skäl att göra mer.
Göran Hägglunds nej gör att alliansen förblir löst knuten. Möjligheten att byta ut ett eller flera partier blir kvar, eftersom samarbetet främst är sakpolitiskt och alliansen ett medel mer än ett mål.
Det kan låta ödesmättat för små partier, men KD-ledaren visste vad han gjorde. Hans parti kan inte bli för liberalt. Det måste kunna skilja sig idémässigt från de övriga för att kunna profilera sig.
Men Fredrik Reinfeldt behöver inte sörja det förlorade idékonventet. Det går ändå att skapa en sakpolitiskt stark regeringsallians för tiden efter 2014.