Det är frestande att ironisera över de 20 miljoner som läggs på fortbildning av chefer i landstinget när vårdplatserna är för få och vårdköerna långa (SN 22/10). Men det vore att missa poängen. Landstinget har inte precis haft en överdriven fortbildning av arbetsledare. Ska bemötandet bli bättre, vården bli mer effektiv och mer säker – vilket oppositionspartierna inom Sjukvårdsalliansen med gemensam röst kräver – då måste också ledarskapet bli bättre på alla nivåer.
20 miljoner kronor är mycket pengar. I en organisation som landstinget är det däremot mindre summor sett till helheten. Kompetenta ledare är ofta en bristvara i en stor organisation, samtidigt som det brukar finnas gott om chefer.
Inget blir bättre av att chefer inte får möjlighet att utvecklas, organisationen riskerar att gå i stå. Samtidigt vill det förstås till att det inte är bara förklädda samkvämsövningar för topptjänstemän. Centerpartiets Mattias Claesson ryggade instinktivt tillbaka för summan (SN 22/10), men det relevanta är vad man får för pengarna. Oppositionen bör anstränga sig för att säkerställa att ledarskapsutvecklingen får sin tyngdpunkt så nära den dagliga produktionen som möjligt. Resursstriden mellan styrande och producerande tål att hållas koll på.
Under gårdagen debatterades partiernas budgetförslag i landstingsfullmäktige – och sällan har debatten handlat så mycket om huvudoppositionens förslag. Majoriteten, Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet, anklagade Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna – sjukvårdsalliansen – för såväl överbudspolitik som ett bristande intresse för att sänka skatten. M, C och FP har nu accepterat skattehöjningarna, må det vara motvilligt, men intresset för att sätta stopp för resan mot ännu en skattehöjning, borde vara stort.
Båda sidorna slår sig för bröstet för att inte lägga sparkrav på vården. Det är för all del snart valår och ingen vågar stöta sig med vare sig väljare eller personal. Men behovet av att söka mer effektiva sätt att arbeta i vården har inte försvunnit. Debatten i landstingsfullmäktige lämnade mer att önska på den punkten.
Moderaternas Magnus Leivik angrep majoriteten för att ha varit för passiv i mötet med vårdköerna, medan såväl Folkpartiets Thomas af Bjur som Socialdemokraternas Åsa Kullgren kontrade med att angripa honom för att bolla med miljoner han inte har. Det är många som är stolta – främst över sig själva – men samtidigt missnöjda – främst med sina motståndare. Gränsen mellan bra debatt och det oförskämda är oroande tunn stundtals, känslorna svallar. Det som är bra är att det finns en rejäl debattlusta och att alternativen i landstingspolitiken blir tydligare än tidigare.
Strategiskt sett är budgetstriden en huvudkonflikt mellan Socialdemokraterna och de tre partierna i sjukvårdsalliansen. De sistnämnda har ju sträckt ut en vänskaplig hand mot övriga två partier i dagens majoritet – och tonar därför ned konfliktnivån i debatterna med dessa.