Gott sällskap för gamla godingar
Ibland också deras texter, när de lyckas säga något intressant eller roligt om vad det är att vara människa.
Ok då, det handlar nästan jämt om Kärleken! I snart tio år har Evergreen Hot Five förvaltat sin del av den gamla låtskatten och spelat otaliga gånger lite överallt.
Sådant glädjespridande i våra trakter är självfallet värdefullt.
Och så har gästartister som Bent Persson och Eddie Bruhner, Jens Lindgren och John Pohlman förgyllt lite extra.
Glädjespridaren i går kväll var Git Skiöld. Hon har varit med ett tag och vet med sin tonsäkra rutin verkligen hur man får text och frasering att leva i låtar som Do You Know What it Means eller Dinah och That Old Feeling.
Lite märktes det att det var första gången för henne med den nakna introduktionen till Gershwins Someone to Watch over Me.
Men riktigt jättebra sjöng hon All of Me, som nog också blev bästa låten i första set för bandet.
Arne Ericson hade redan haft flera snygga sordinerade solon men kom här loss med auktoritet, utan krångel men vinnande.
Kompet var extra skönt med snärtig gitarr och walking bass och drivande men lagom diskreta trummor.
Från Kay Welander var det nog barytonsaxen i Lady be Good som jag fäste mig mest vid denna kväll.
Omväxling var det också med New Orleans och Bugle Boy March och Way Down Yonder à la Bix Beidebecke.
Riktig banjo till betydde mycket för klang och stilriktighet, likaså i Hiawatha Rag från tidiga 1904 med kornett med klös och andra klarinettsolot extra bra spelat.
Fride Jansson
Så jobbar vi med nyheter