Grabbig humor utan finess

Och precis så känns det. Som att den här filmen redan har hänt.
Visst, det är tandläkaren Stu (Ed Helms) som ska gifta sig den här gången. Och det i exotiska Thailand, inte i vulgostaden Las Vegas. Men även denna sommar slipper vi tack och lov se själva svensexan. Som för övrigt inte är en svensexa. Gänget sätter sig bara på stranden för att ta en stilla öl.
Morgonen efter innehåller dock det sjabbiga hotellrummet i Bangkok, där killarna vaknar med värsta baksmällan samt tecken på att massor av helgalna saker har hänt under kvällen och natten.
I röran finns ett avkapat finger, istället för en bebis. En apa, istället för en tiger. Stu har dessutom en ansiktstatuering, istället för en lucka i tandraden. Och alltså är det inte brudgummen som är försvunnen utan brudens lillebror, Teddy.
Men även om detaljerna är utbytta så följer handlingen exakt samma mönster som i den första Baksmällan. Och filmen är fylld av samma skruvade, tramsiga och grabbiga humor. Tempot är förstås högt, tonfallet lättsamt och skämten – betydligt färre och unknare än i originalet.
Den största behållningen är återigen Zach Galifianakis. Hans bortskämda och infantila knäppskalle kan man inte annat än gilla. För minspelet, för tajmingen och för att han bara är så himla rolig.