Grabbkulturen räddar inte jobben på fabriken

Övrigt2004-10-14 21:18
Samtidigt som Saabs ägare General Motors meddelar att 12 000 jobb ska bort i Europa rullas skandalen upp om hur Metalls avdelning i Trollhättan går på porrklubb, festar och super upp medlemmarnas pengar. Kan medlemmarna hoppas på att det är den kulturen som ska rädda jobben kvar på Saabfabriken?

Det är inte första gången medierna rapporterar om fackpampar som smörjer kråset och bälgar i sig sprit på dyra restauranger. Alkohol förekommer ofta i stora mängder inom fackföreningsrörelsen där det sedan gammalt råder en machokultur. Superiet är en lång och osund tradition. Om Metalls medlemmar tycker att det är helt i sin ordning att deras företrädare dricker sprit för deras pengar så må det vara upp till dem. Det är medlemmarnas sak att bestämma vilken moral som ska gälla i organisationen.
Men när pamparna uppvaktar den kvinnliga personalen med löspenisar och går på porrklubb för att se nakna rumpor och kvinnobröst dansa, har man överskridit en gräns. Det är inte acceptabelt att utnyttja sin förtroendeställning genom att utsätta kvinnor för förtryck och förnedrande handlingar. Här har fackföreningsrörelsen en hel del kvar att bevisa.
Att det ständigt hoppade grodor ur förre LO-ordföranden Stig Malms mun, var inte någon slump. Och det var sannolikt ingen tillfällighet att Björn Rosengren förirrade sig in på den ökända porrklubben Tabu. Fackföreningsrörelsen kommer inte att bli trovärdig i någon samhällsdebatt förrän den har gjort upp med den sexistiska och kvinnoförnedrande grabbkulturen.
Metalls avdelning 112 i Trollhättan är ingen liten klubb. Den är med sina 24 300 medlemmar större än kommunerna Trosa och Oxelösund tillsammans. Vart femte jobb i Trollhättan finns på Saabfabriken och är beroende av Metall-ledningens agerande.

Styrelsen sade sig vara klara över att deras trovärdighet stod på spel och har avgått. Nu ska alla korten upp på bordet, säger Anders Ferbe på förbundskontoret, och har tillsatt en intern utredning.
Medan utredningen pågår är alla sex ombudsmännen, Tommy, Kjell, Bert-Åke, Lennart, Ann och Annelie, suspenderade. Alla är medansvariga och ingen ska behöva känna sig utpekad. En del har ju fruar och familjer att tänka på. Det kallas för kollektivt ansvar, men kan också uppfattas som kollektiv bestraffning. Därför får inte heller Ann och Annelie gå till jobbet när medlemmarna som bäst behöver dem.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om