Gränna _ inte bara polkagrisar
Säg Gränna och du får polkagrisar till svar. Men den idylliska staden som klättrar på branten mot Vätterns strand har mer att bjuda på än de söta grisarna.
Norrut utmed östra stranden skymtar en ruin av en gammal fästning högt uppe på bergskammen.
Innanför piren står en fyr och lutade mot den runda vita huskroppen sitter Inger och Bengt Kock från Södertälje och njuter. De är på en rundresa i Sverige och har stannat för lunch.
För trots att det känns som en fiskestad vid Medelhavet, så är det faktiskt i Gränna vi är. Staden som för många bara är lika med polkagrisar och inget mer.
Men polkagrisar är inte hela sanningen. Tar man sig nedför den branta bergväggen mot Vätterns östra strand så möts man av en idyllisk stad, full av gulliga hus, trånga gränder, turister och så _ förstås _ polkagrisar.
Nere vid vattnet går färjan i skytteltrafik till Visingsö. Fästningsruinen som syns där nerifrån är givetvis Braehus.
Vättern är inte känd för att hålla de badvänligaste av temperaturer på vattnet, men i Gränna har man löst de på ett smart sätt.
En sandstrand omgiven av en stenpir bildar en lagun där vattnet snabbt blir behagligt varmt. På stranden byggs sandslott efter sandslott och det är mycket stoj och stim och solkräm i barnens badparadis.
Ur föräldrarnas picknickkorgar sticker saftflaskor och bullar upp. Och polkagrisar.
För hur mycket man en försöker är Gränna polkagrisarnas stad.
Inte långt från Alf Svenssons (kd) hem står det en gumma som staty. Det är Amalia Eriksson som i mitten på 1800-talet grundade den första polkagrisfabriken.
Nu görs den rödvita grisen i mängder av fabriker och de flesta har visning av hur det gamla hantverket går till.
Franssons är den nuvarande äldsta fabriken. Bakom glasrutorna står Max Wallmo och rullar den vita massan medan turisterna ser på.
Det gäller att vara snabb, för när vattnet dunstar från den varma massan stelnar den snabbt. Max arbetar med van hand och idag ska det bli lakritssmak på stängerna.
Två svarta degklumpar läggs på och hela tiden rullar han den gigantiska polkagriskorven. En stund senare ligger 64 perfekta svartvita polkagrisar redo att slås in i papper.
_ Det är rulla som är svårast. Vi gör nästan allt för hand och i början fick jag träningsvärk, men nu är jag van, säger Max som gör sin andra sommar som polkagrisbagare.
Orginalgrisen är den rödvita med pepparmintssmak och det är den som säljer bäst. Men i fabriken görs polkagrisar i alla upptänkliga smaker och former. Kiwi, banan, supersur och chokladmint är några. Max favorit är jordgubbstången.
_ Fast är man uppväxt i Gränna så är man trött på polkagrisar. Det blev för många när jag var liten.
Så jobbar vi med nyheter